Dante och Monicas låtsade kärlek vid nattmarknaden

Nattluften över Gamla stan luktade stekt mandel, varm koppar och fuktig kullersten. Lyktorna hängde lågt mellan stånden, och folkmassan rörde sig som en trög flod av skratt, klirrande glas och låg musik från ett stånd längre bort. Dante, trettiotvå och ingenjör med skjortärmarna upprullade över underarmarna, höll Monicas hand hårdare än han brukade. Hon var tjugonio, och den svarta klänningen hon valt satt så kort att låren blottades varje gång hon klev över en kabel, urringningen så djup att det mjuka skinnet mellan brösten lyste i skenet. Inget linne under. Det visste han, för han hade själv dragit blixtlåset upp i hallen medan han kysste hennes nacke och kände hur hon redan darrade.

Han lutade sig mot hennes öra när de passerade ett stånd med rökt korv och honung.

"Jag vill se dig flirta i kväll," viskade han. Rösten var låg, nästan hes. "Inte bara le. Jag vill se dig bli tagen. Hårt. Av en annan man. Med min fulla vetskap. Med mitt ja."

Monica svalde. Hennes fingrar kramade hans tills knogarna vitnade.

"Säg det igen."

"Du är min fru, och jag vill stå där och se på när han knullar dig. Jag vill att du tittar på mig när det händer. Att du låter honom höra hur våt du blir av att jag ser."

Hon nickade långsamt. Läpparna var målade mörkröda, ögonen blanka av mer än smink. De började gå mellan stånden, och hon lät höften svaja lite extra, medvetet, som om klänningen vore ett löfte hon bar åt honom. Dante kände hur blodet samlades mellan benen redan innan någon annan man ens hade sett henne ordentligt. Det var deras lek, den de byggt långsamt efter nätter då vanliga sängar inte längre räckte. Inte otrohet. En delning. Hans godkännande först, alltid, uttalat högt så att ingen av dem senare kunde låtsas att det bara hänt.

Vid ett stånd med handblåsta glas böjde hon sig fram. Urringningen öppnade sig. Dante stod bakom henne och såg hur två män vid grannståndet tystnade mitt i en mening. Han lade handen på hennes ländrygg, inte för att dölja, utan för att markera att han såg, att han ville att de skulle se.

"Andas," mumlade han mot hennes hår. "Låt dem."

Hon andades. Brösten höjde sig, och en tunn svettdroppe rann ner i klyftan. Doften av hennes parfym blandades med den varma luften, sött och salt på samma gång. De gick vidare, förbi smycken, förbi stearinljus, förbi en kvinna som sålde torkade örter. Monica stannade och lät en sjal glida mellan fingrarna, och Dante såg hur tyget föll över hennes bara axel innan hon lade tillbaka det. Varje rörelse var en inbjudan hon ännu inte riktat mot någon särskild. Spänningen satt i hans mage som en sträng som drogs allt hårdare.

"Vem som helst?" frågade hon tyst, utan att vända sig.

"Någon du vill ha. Någon jag får se ta dig."

Hon log, ett litet, farligt leende som bara han kände igen. "Då letar vi."

De rundade ett hörn där marknaden tätnade kring ett trästånd fullt av läderarmband, knivar i slida och mörka flaskor med etsad text. Bakom disken stod en man i trettiofemårsåldern, solbränd, med skjortan öppen i halsen och ärmarna uppkavlade. Viktor, stod det på en liten träskylt bredvid kassan, som om namnet vore en del av varorna. Han tittade upp när Monica stannade, och blicken fastnade inte artigt i hennes ansikte. Den gled över urringningen, över höfterna, tillbaka upp, och stannade i hennes ögon med en öppenhet som fick Dantes puls att slå hårdare.

"Kvällens vackraste kund," sade Viktor. Rösten var mörk, road, utan brådska. "Eller har du bara gått vilse bland det som glittrar?"

Monica skrattade, ett lågt skratt som Dante kände i ryggraden. "Jag letar efter något som sitter tätt."

"Då har du kommit rätt." Viktor tog upp ett smalt läderarmband och höll fram det. "Får jag?"

Hon sträckte fram handleden. Hans fingrar slöt sig om hennes hud, varma, säkra, och dröjde längre än nödvändigt när han fäste spännet. Tummen strök insidan av hennes arm, där pulsen slog. Monica lutade sig lite närmare disken, så att klänningen spände över brösten, och Dante, som stod en bit bort vid ett ljusstånd och låtsades titta på vax, såg allt. Han såg hur Viktors blick sjönk. Han såg hur Monica inte drog sig undan.

"Den sitter som om den var gjord för dig," sade Viktor. "Synd att resten av dig är så svår att klä in."

"Svår," upprepade hon, och lät ordet ligga kvar mellan dem. "Eller omöjlig?"

"Omöjlig är roligare." Han log, och handen gled från hennes handled upp mot armbågen, en beröring som kunde skyllas på marknadens trängsel och som ingen av dem försökte skylla på. "Din man står där borta och låtsas att han inte tittar."

Monica vred lite på huvudet, mötte Dantes blick över axeln, och något i hennes ansikte mjuknade och skärptes på samma gång. "Han tittar. Han vill att du ska veta det."

Viktor höjde ett ögonbryn, inte förskräckt, bara intresserad. "Och vad vill han mer?"

"Att jag ska vara ärlig." Hon vände sig helt mot Dante nu, tog de få stegen bort till honom, och lade munnen mot hans öra så att Viktor fortfarande kunde se hennes hand på Dantes bröst. "Jag vill ha honom i kväll. På riktigt. Inte bara flirten. Jag vill att han tar mig, och jag vill att du ser."

Dante kände hur orden gick rakt ner i skrevet. Hans kuk var redan hård mot byxtyget. Han nickade, ivrigt, utan att tveka, och sade det högt nog för att hon skulle höra varje stavelse. "Ja. Gå. Jag är med. Hela vägen."

Hon kysste honom snabbt, hårt, en bekräftelse mer än en avsked, och gick tillbaka. Viktor hade redan lyft en flik av tältduken bakom ståndet. Där bakom var det mörkare, avskilt från folkmassan av presenning och trälådor, med en brits av hopvikta filtar och doften av läder och damm. Ingen annan syntes. Marknadsljuden blev ett avlägset brus.

"Är du säker?" frågade Viktor när Monica steg in, och blicken gick till Dante som följde efter och stannade vid öppningen, synlig, närvarande, inte gömd.

"Vi är säkra," sade hon. "Båda. Om du vill."

Viktor drog henne intill sig. "Jag har velat sedan du böjde dig över disken."

Deras munnar möttes med en hunger som inte låtsades vara något annat. Monica grep tag i hans skjorta, drog honom närmare, och Dante hörde det lilla ljudet hon gav ifrån sig när Viktors händer gled ner över hennes höfter och lyfte klänningen. Inget trosor. Dante hade vetat det också, och ändå slog synen av hennes bara rumpa i det dämpade ljuset luften ur honom. Viktor stönade lågt mot hennes mun.

"Fan. Du kom hit för det här."

"Ja." Hon sjönk ner på knä på filtarna utan att släppa Dantes blick först, som om hon bad om ett sista ja. Han nickade igen. Då vände hon sig mot Viktor, öppnade hans byxor med säkra fingrar och tog fram hans kuk. Den var tjock, redan styv, ådrorna tydliga i skenet från en lampa som läckte in genom tältspringan. Monica slöt läpparna om ollonet, långsamt först, och Dante såg hur hennes kinder holkades när hon sög honom djupare, hur saliven glänste längs skaftet, hur hon tog honom så långt hon kunde och höll kvar, halsen arbetande, ögonen fuktiga.

Viktor lade en hand i hennes hår, inte hårt, bara styrande. "Så där. Hela vägen. Din man ser hur duktig du är."

Hon stönade runt honom, ett vibrerande ljud, och sög igen, djupt, rytmiskt, tills Viktors lår spände och han drog henne varsamt av. "Om du fortsätter kommer jag för tidigt. Upp. Jag vill ha dig."

Monica reste sig, vände ryggen mot honom och lutade sig fram över en trälåda, klänningen uppdragen till midjan, rumpan höjd. Viktor ställde sig bakom, gned ollonet genom hennes våta springa, och hon flämtade.

"Kondom," sade Dante, rösten tjock. Han hade tagit med dem. Han räckte fram ett foliepaket, och Viktor tog det utan invändning, rullade på det med ena handen medan den andra höll Monicas höft.

"Tack," sade han, och det fanns något nästan hövligt i det som gjorde det hela skarpare. Sedan tog han henne.

Första stöten var djup och stadig. Monica skrek till, inte av smärta, av fyllnad, och grep efter Dantes hand när han steg närmare. Han gav den till henne. Hennes fingrar flätades om hans så hårt att det värkte, och Viktor började knulla henne i hundställning, hårda, jämna stötar som fick hennes bröst att gunga under klänningen och hennes röst att brytas i korta, hesa ljud. Dante sjönk ner på knä framför hennes ansikte. Hon mötte hans blick, ögonen vidöppna, munnen öppen, och varje gång Viktor drev in i henne pressades ett stön ur henne rakt mot Dantes läppar.

"Ser du?" viskade hon. "Ser du hur han tar mig?"

"Jag ser." Dantes fria hand strök hennes kind, hennes svettiga tinning. "Du är så jävla vacker så här. Min fru. Delad. Våt runt en annan mans kuk medan du håller min hand."

Viktor stönade bakom henne. "Hon kramar om mig. Fan, hon är trång och så våt att det rinner." Han tog ett fastare grepp om hennes höfter och ökade takten, köttet slog mot kött, och Monica pressade sig bakåt för att möta honom, utan att släppa Dantes hand, utan att släppa hans ögon. Tårar av ansträngning glänste i hennes fransar. Hon log ändå, ett trasigt, lyckligt leende.

"Hårdare," bad hon. "Jag vill att han känner det i handen."

Viktor gav henne det. Stötarna blev kortare, djupare, och Dante kände skälvningarna gå genom hennes arm in i sin egen. Han kysste hennes knogar, hennes mun, smakade salt och hennes läppstift, medan en annan man knullade hans fru så att britsen knakade.

"Byt," flämtade Monica till slut. "Jag vill rida honom. Jag vill att du ska se mina bröst."

Viktor drog sig ur, andfådd, och lade sig på rygg på filtarna. Monica klev över honom, klänningen fortfarande uppdragen, och sänkte sig långsamt ner över hans kuk. Båda stönade när hon tog honom till roten. Dante ställde sig vid hennes sida, drog ner urringningen så att brösten föll fria, tunga och rosa i det svaga ljuset, bröstvårtorna styva. Hon började rida, först långsamt, sedan med en hunger som fick låren att darra. Dante böjde sig ner och tog en bröstvårta i munnen, sög, slickade, medan hans hand knådade det andra bröstet.

"Så skön du är," viskade han mot hennes hud, precis som han lovat sig själv att han skulle. "Så skön du ser ut som en delad fru. Rid honom. Ta vad du vill. Jag är här. Jag ser allt."

Hon red hårdare. Viktors händer låg på hennes midja, tummarna pressade in i det mjuka, och han mötte henne underifrån så att varje nedslag blev ett litet slag av ljud och fukt. Monica kastade huvudet bakåt, håret klistrade vid nacken, och Dantes mun vandrade mellan hennes bröst, kysste, bet försiktigt, viskade om och om igen hur vacker hon var, hur stolt han var, hur han aldrig ville glömma bilden av henne fylld av en annan man medan hon ändå höll kvar honom med blicken.

"Jag är nära," flämtade hon. "Dante. Titta på mig. Stanna."

"Jag stannar."

Viktor stötte upp, djupt, och Monica bröts. Orgasmen skakade genom henne i långa, synliga vågor, magen drog ihop sig, låren klämde om Viktors höfter, och ett hest, nästan snyftande ljud lämnade hennes mun medan hon red ut varje kramp. Viktor följde sekunden efter, stönade hennes namn, höfterna lyfta från filtarna, och höll henne nere mot sig tills båda låg stilla, flämtande, svettdränkta.

Hon kollapsade inte. Hon reste sig på darrande armar, böjde sig ner och kysste Viktor, långsamt, tacksamt, med öppen mun, och vände sig sedan mot Dante och kysste honom med samma hunger, samma salt, samma sanning. Viktor strök hennes rygg en sista gång, mjukt, och log när hon klev av.

"Ni är inte som andra par," sade han lågt. "Om ni vill tillbaka en annan kväll står ståndet kvar."

"Kanske," sade Monica, och rösten var redan mjukare, redan på väg hem. De rättade till kläderna. Dante höll hennes hand när de steg ut i marknadsljudet igen, som om ingenting och allt hade hänt bakom presenningen.

De gick genom Gamla stan mot kajen, hand i hand, hennes klackar ojämna mot stenen, hans tumme strykande över hennes knogar. Monica började tala innan han hunnit be om det. Hon beskrev hur tjock Viktor känts mot tungan, hur det bränt skönt när han tog henne bakifrån, hur Dantes hand varit det enda som hållit henne kvar i världen medan en annan man fyllde henne. Hon beskrev smaken, ljuden, hur det känts att rida och samtidigt ha Dantes mun på brösten, hur orgasmen inte bara varit i fittan utan i hela kroppen för att han sett henne.

Varje mening tände honom på nytt. Vid porten fumlade han med nyckeln. Innanför dörren, i den mörka hallen som luktade deras egna liv, drog hon ner hans byxor och han lyfte henne mot väggen, klänningen upp igen, och gled in i henne utan preludium, våt och öppen och fortfarande märkt av kvällen. De föll över varandra på hallmattan, sedan i sängen, lika heta, lika hungriga, hans kuk i henne medan hon viskade Viktors stötar om och om igen tills Dante kom med ansiktet begravt i hennes hals och hon kom en andra gång runt honom, skakande, skrattande, gråtande lite av ren urladdning.

Efteråt låg de tysta. Hennes hår luktade läder och nattmarknad. Hans hand vilade på hennes mage som om den kunde hålla kvar det som redan runnit mellan dem.

Hon vände sig mot honom, ögonen klara i mörkret, och sade det som om det vore en smekning.

"Det var aldrig låtsas, Dante. Det var bara så här vi äntligen vågade vara gifta."