Darets heta konsekvens mellan bästa vännerna

Regnet hade inte slutat sedan de satte på filmen. Det slog mot fönstret i den lilla tvåan, ett jämnt, vått brus som fick resten av staden att kännas långt borta. Tamara låg på rygg i soffan med ena armen över ögonen och lät eftertexten dö ut mot den svarta skärmen. Hon var tjugofem, nyutexaminerad, och hade delat den här lägenheten med sin bästa vän i nästan ett år. Delphine satt i andra änden, också tjugofem, med benen i kors och en tom tekopp i knät. Ingen av dem hade druckit. Det hade varit en vanlig fredag: film, filt, det stillsamma som kom när man kände någon så väl att man inte behövde fylla varje paus med prat.

De hade känt varandra sedan de var arton, sedan första terminen på universitetet, när de hamnade bredvid varandra i en föreläsningssal och Delphine lånade en penna hon aldrig lämnade tillbaka. Vänskapen hade varit snabb och självklar. Längtan hade kommit senare, långt efter att båda var vuxna och visste vad de kände. Tamara kunde peka ut året. Hon hade varit tjugotvå, redan van vid Delphines skratt i köket, när hon en natt vaknat av att hon drömt om den där munnen mot sin hals och inte kunnat somna om. Hon hade aldrig sagt det. Hon hade trott att det skulle förstöra det enda hem hon hade.

”Sanning eller konsekvens”, sa Delphine plötsligt.

Tamara lyfte armen från ögonen. ”Vi är för gamla för det.”

”Vi är precis tillräckligt gamla för att mena det vi säger.” Delphine ställde koppen på bordet. Hennes blick var stadig, klar, inte full och inte lekfull på det gamla sättet. ”En omgång. Du väljer.”

Något drog ihop sig lågt i magen. Under filmen hade Delphine tittat på henne under en scen där två kvinnor kysstes, och blicken hade dröjt en sekund för länge. Tamara hade låtsats att hon inte märkte det. Nu kunde hon inte låtsas längre.

”Konsekvens”, sa hon. Sanning skulle ha tvingat fram orden för tidigt, och hon ville höra Delphine säga dem först.

Delphine lutade sig fram. Avståndet mellan dem krympte tills Tamara kände doften av hennes hud, varm tvål och något mörkare, som hud som legat under en filt i timmar.

”Kyss mig”, sa Delphine. ”På riktigt. Inte en kompispuss på kinden. En kyss du har tänkt på. Med tunga. Och om du inte vill, säger du nej nu, och vi lägger oss och låtsas att jag aldrig frågade. Inget tjat. Inget som hänger kvar och gör det konstigt imorgon.”

Tamaras hjärta slog så hårt att hon hörde det i öronen. ”Vill du det själv? Eller är det bara för att leken kräver det?”

Delphine svalde. Rösten sprack lite, och det var det som gjorde det omöjligt att avfärda. ”Jag har velat det i år. Sedan vi flyttade hit. Kanske redan när vi var tjugoett och delade den där sunkiga studentetan, men jag räknar från att jag var vuxen nog att förstå vad jag kände och ändå höll tyst. Jag har legat vaken och hört dig i duschen och hatat mig själv för att jag blev våt av det. Om du säger nej är det slut. Ditt val, Tamara. Jag menar det.”

Tamara tittade på hennes mun. Den var lite öppen, underläppen fuktig där hon hade slickat den. Hon hade fantiserat om den munnen så många nätter att det kändes som ett svek att låtsas något annat nu. Fantasierna hade aldrig varit barnsliga. De hade varit vuxna, hungriga, fulla av händer och stön och skam som inte längre kändes som skam.

”Jag vill”, sa hon. ”Jag har velat länge. Sedan jag var tjugotvå och vaknade våt efter att ha drömt om dig. Inte innan. Inte som någon fånig crush. Som det här.”

Sedan kysste hon henne.

Det var inte försiktigt. Tamara hade tänkt att det skulle vara mjukt, en fråga med läpparna, men i samma sekund som deras munnar möttes öppnade Delphine sig och drog in henne. Tungan var het, bestämd, och smaken av te och hud slog igenom allt annat. Tamara stönade rakt in i kyssen, ett ljud hon inte hann stoppa, och Delphine svarade med ett lågt, rått ljud långt ner i halsen. Filten gled ner på golvet. Tamaras hand hittade Delphines nacke, fingrarna i det mörka håret, och drog henne närmare tills deras bröst pressades mot varandra genom tunna tröjor.

De kysstes som om de hade väntat i år, för det hade de. Delphine bet lätt i hennes underläpp och slickade sedan över bettet, långsamt, medvetet. Tamara kände hur fittan drog ihop sig, hur trosorna redan satt kladdiga mot huden. Hon hade blivit våt av mindre. Av en blick över frukostbordet. Av Delphines röst när hon sjöng falskt i duschen. Det här var något annat. Det här var hunger som fick rum att vara hunger.

Delphine drog sig en centimeter bakåt, tillräckligt för att de skulle kunna se varandra. Båda andades tungt. Hennes läppar var röda och blanka.

”Säg att du vill fortsätta”, viskade hon. ”Inte för leken. För att du vill ha mig. Jag stannar inte om du bara nickar för att det är pinigt att backa.”

”Jag vill”, sa Tamara, och rösten var hes. ”Jag vill att du rör mig. Jag vill röra dig. Om du vill detsamma, säg det. Annars slutar vi nu.”

”Jag vill.” Delphines ögon var mörka, vidöppna. ”Jag vill ha din mun. Jag vill ha dina händer i mig. Jag vill höra dig be om det. Säg det igen.”

”Jag vill ha dig”, sa Tamara. ”Fortsätt.”

Delphine log, ett litet, farligt leende, och tog tag i fållen på Tamaras tröja. ”Armarna upp.”

Tamara lyfte dem. Tröjan drogs av och landade någonstans bakom soffan. Luften var sval mot huden, men Delphines blick var het. Tamara hade ingen behå. Brösten var tunga, bröstvårtorna redan hårda, och Delphine tittade på dem som om hon hade svultit.

”Fan, vilka bröst”, viskade hon, och det var inte en komplimang man sa till en kompis. Det var smutsigt, beundrande, lite elakt. ”Jag har velat suga på de där vårtskidorna varje gång du gått omkring i linne. Du anar inte hur jävla snygg du är när du inte försöker. Luta dig tillbaka. Låt mig.”

Tamara lutade sig mot soffryggen. Delphine böjde sig ner och tog en bröstvårta i munnen, sög hårt, lät tungan cirkla och sedan bet hon precis så mycket att Tamara flämtade och grep tag i hennes hår. Den andra handen kramade det andra bröstet, tummen gned vårtan tills den värkte på det bästa sättet. Tamara hörde sig själv stöna högt, utan filter, och skämdes inte. Det fanns ingen att skämmas inför. Bara Delphine, som ville höra det.

”Mer”, viskade Tamara. ”Hårdare. Jag tål det. Jag vill att du är girig.”

Delphine sög tills det sved lite, slickade över det ömma, och tittade upp. ”Du är så jävla lyhörd. Jag kunde få dig att komma bara av det här om jag var elak nog att inte röra din fitta. Men jag är inte så elak. Inte ikväll.”

Tamaras händer darrade när hon nådde Delphines jeans. Knappen var trög. Hon fick upp den, drog ner blixtlåset, och lät fingrarna glida in under linningen på trosorna. Delphine var slät, varm, och redan genomblöt. Tamara strök två fingrar längs springan över tyget först, kände hur det klibbade, hur Delphine ryckte till och pressade höfterna fram.

”Du är dyblöt”, sa Tamara, och det lät förundrat och lite rått. ”Av en kyss. Av att suga på mig. Fan, Delphine.”

”Av dig”, andades Delphine mot hennes hals. ”Rör mig. Över trosorna först. Jag vill känna att du tar dig tid, att du vet att jag kan säga stopp och att du lyssnar.”

”Säg stopp om du vill att jag slutar. När som helst. Jag menar det.”

”Jag vet. Sluta inte.”

Tamara gned henne genom det tunna tyget, långsamma, bestämda drag över klittan, och Delphine stönade rakt in i hennes mun när de kysstes igen. Kyssen var djupare nu, slarvigare, tänder som snuddade, saliv, hunger. Delphine red hennes hand i små, otåliga rörelser. Tamara kände hur trosorna blev genomskinligt våta under fingrarna, hur Delphines fitta pulserade mot henne även genom tyget.

”Jag behöver mer”, viskade Delphine. ”Snälla. Ta av dem. Jag ber. Jag vill att du ser hur våt du har gjort mig.”

”Ligg ner”, sa Tamara. Rösten hade blivit lägre, stadigare. Något i henne hade vänt. Hon ville inte bara bli rörd. Hon ville ta. ”På rygg. Sär på benen. Om du vill att jag äter dig, säg det.”

Delphine tittade på henne en sekund, och något i blicken mjuknade och skärptes samtidigt. ”Jag vill att du äter mig. Jag vill din tunga i mig. Gör det.”

Tamara tryckte ner henne i soffan. Delphine föll bakåt mot kuddarna, håret spred sig, och Tamara följde efter, kysste henne hårt en sista gång innan hon drog av jeansen. De fastnade vid anklarna. Båda skrattade, kort och hest, och sedan var skrattet borta. Trosorna var mörka av väta i grenen. Tamara drog ner dem långsamt, såg trådar av fukt följa med, och slängde dem på golvet.

Delphine låg med benen särade, en fot på golvet, den andra över soffkanten. Fittan var blank, rosa och svullen, blygdläpparna öppna, klittan tydlig och hård. Tamara stirrade. Hon hade fantiserat om det här så många gånger att verkligheten kändes nästan för skarp.

”Vacker”, sa hon. ”Och så jävla våt att jag kan se det. Håll benen så. Om det blir för mycket, säg mitt namn och stopp. Annars slutar jag inte förrän du kommer.”

”Ät mig”, sa Delphine. ”Nu.”

Tamara lade sig mellan hennes lår, en ställning som kändes som missionär fast utan någon kuk, bara mun och händer och tyngd. Hon kysste insidan av låret först, bet lite, slickade upp mot vecket, och sedan lade hon munnen platt mot fittan och slickade ett långt, brett drag från hålet upp till klittan.

Delphine skrek till, ett kort, häpet ljud, och grep tag i Tamaras hår. ”Fan. Fan, Tamara. Just så.”

Tamara gjorde det igen. Och igen. Hon lärde sig smaken, salt och söt och rent, och blev girigare för varje drag. Hon särade blygdläpparna med tummarna och stack in tungan, djupt, så djupt hon kunde, och knullade henne med den i långsamma, våta stötar. Delphine lyfte höfterna, malde mot hennes ansikte, och Tamara lät henne. Hon ville bli använd. Hon ville ha Delphines safter över hakan, över näsan, överallt.

”Finger”, flämtade Delphine. ”Snälla. Jag vill bli fylld. Hårt. Jag kan ta det.”

Tamara slickade upp till klittan, sugde in den, och sköt in två fingrar på en gång. Delphine var så våt att de gled in utan motstånd, heta och trånga runt knogarna. Tamara krökte dem, hittade den svullna fläcken där inne, och började fingerknulla henne i en stadig, hård rytm medan tungan arbetade mot klittan. Ljudet var obscent, vått, smackande. Soffan knarrade. Regnet slog mot rutan som om det ville in.

”Hårdare”, stönade Delphine. ”Knulla mig med fingrarna. Var inte snäll. Jag är inte skör. Jag är din bästa vän och jag vill bli knullad som om du har svultit efter min fitta i tre år, för det har du.”

”Det har jag”, mumlade Tamara mot henne, och stötte hårdare. Tre fingrar nu, eftersom Delphine nickade och sa ja, ja, mer, när Tamara tittade upp och frågade. Hon fingerknullade henne djupt, tummen gned klittan när tungan behövde vila, och sedan var munnen tillbaka, sugande, slickande, girig. Delphines lår skakade mot hennes öron. Tamara kände hur musklerna där inne började dra ihop sig, hur Delphine blev ännu våtare, hur saften rann ner över hennes hand och ner i soffan.

”Jag kommer”, flämtade Delphine. ”Sluta inte. Titta inte upp. Ät mig medan jag kommer. Fan, Tamara, jag—”

Hon kom med ett skrik som säkert hördes genom väggen, höfterna lyfta från kuddarna, fittan som klämde om Tamaras fingrar i hårda, rytmiska kramar. Tamara slutade inte. Hon slickade henne genom det, mjukare när Delphine tjöt och hårdare när hon bad om det med en hand som tryckte ner hennes ansikte. Det var rått och blött och perfekt. När skakningarna lagt sig låg Delphine och flämtade, en arm över ögonen, bröstet hävt.

Tamara kysste hennes lår, hakan blank. ”Var det bra?”

Delphine skrattade, hest och trasigt. ”Det var det bästa någon har gjort med mig. Och nu är det min tur att vara elak.”

Hon satte sig upp, kysste Tamara djupt, slickade sin egen smak ur hennes mun, och stönade av det. ”Av med jeansen. Trosorna. Allt. På alla fyra. I soffan. Om du vill. Säg ja eller nej.”

Tamaras fitta bultade så hårt att det nästan gjorde ont. ”Ja. Jag vill. Ta mig. Jag litar på dig.”

”Bra.” Delphines röst hade blivit mörkare, befallande, och Tamara kände hur något i henne vek sig av det på det skönaste sättet. ”Då gör du som jag säger. Och om du vill att jag slutar, säger du stopp. Annars äger jag din fitta och din rumpa tills du skriker.”

”Ja.”

Tamara krängde av sig jeansen och trosorna. Hon var generad en halv sekund av hur våt hon var, av fläcken i tyget, och sedan var hon på alla fyra i soffan, knän i kuddarna, armarna mot armstödet, rumpan mot Delphine. Ställningen kändes fräck och utlämnande. Hon hörde Delphine andas in, skarpt.

”Titta på dig”, viskade Delphine, och händerna gled över Tamaras höfter, kramade skinkorna, särade dem. ”Så jävla öppen. Din fitta droppar. Jag kan se det. Och det här lilla hålet också. Har du fantiserat om att jag slickar dig där?”

”Ja”, erkände Tamara, ansiktet hett mot armen. ”Båda. Snälla.”

”Då får du båda. För att du bad snällt, och för att jag vill.”

Delphine lade sig bakom henne, halvvägs på knä på golvet, och slickade ett långt drag genom Tamaras fitta. Tamara skrek in i kudden. Tungan var bred och het och skoningslös. Delphine åt henne bakifrån som om hon hade bråttom och all tid i världen på samma gång, slickade från klittan upp till hålet och tillbaka, stack in tungan, sög, och lät sedan tungspetsen glida högre. När hon slickade över rumpan, långsamt, medvetet, över det trånga lilla hålet, skakade Tamara så hårt att soffan knarrade.

”Åh fan”, stönade hon. ”Delphine. Det är— gör det igen. Snälla. Jag vill det.”

Delphine gjorde det igen. Hon slickade henne där, cirklande, vått och obscen, medan två fingrar gled in i fittan och kröktes. Tamara tryckte sig bakåt mot hennes ansikte, skamlöst, och Delphine skrattade mot hennes hud, ett mörkt, belåtet ljud.

”Sådan en hora för mig”, mumlade hon, och det var inte elakt på riktigt, det var en lek de båda ville ha, en roll de klev in i tillsammans. ”Min bästa vän på alla fyra och ber om att bli slickad i röven. Säg att du gillar det.”

”Jag gillar det”, flämtade Tamara. ”Jag gillar att du bestämmer. Jag gillar att vara din. Hårdare. Fingerknulla mig medan du slickar.”

Delphine lydde, eller befallde, det spelade ingen roll längre. Fingrarna stötte hårt, tungan arbetade mellan fitta och rumpa, och Tamara var så nära att det sved bakom ögonen. Hon ville inte komma än. Hon ville ha mer. Hon ville ha Delphine över sig, i munnen, överallt.

”Vänta”, flämtade hon. ”Inte än. Jag vill komma med dig. Sitt på mitt ansikte. Sextionio. Jag vill slicka dig medan du rider mig. Vill du?”

Delphine stannade, andfådd, och kysste hennes korsrygg. ”Ja. Fan, ja. Lägg dig på rygg. Jag vill se att du kan andas. Om det blir för mycket, knacka på mitt lår. Då går jag av direkt.”

”Okej. Jag lovar.”

Tamara vände sig på rygg. Delphine kravlade över henne, baklänges, knän på var sida om hennes huvud, och sänkte sig långsamt. Tamara såg fittan komma närmare, fortfarande blank och svullen efter den första orgasmen, och öppnade munnen. När Delphine satte sig, inte med hela tyngden, bara nog för att Tamara skulle kunna slicka och andas, stönade båda samtidigt.

Smaken var starkare nu, mer av henne. Tamara grep tag om Delphines höfter och åt henne underifrån, tungan djupt, näsan mot hennes hud, och Delphine böjde sig fram och tog Tamaras fitta i munnen i samma rörelse. Det blev en röra av tungor och fingrar och stön som fortplantades genom kropparna. Delphine red hennes ansikte i korta, kontrollerade rörelser, och mellan stönen slickade hon Tamara med en koncentration som fick Tamaras lår att darra. Två fingrar inne i henne igen, krökta, stötande, medan tungan piskade klittan.

Tamara kunde knappt tänka. Hon hade Delphines fitta över munnen, Delphines smak i halsen, Delphines tunga på sig, och dominansen och underkastelsen bytte plats för varje andetag. Ena sekunden var hon den som blev använd, ansiktet en plats Delphine red. Nästa var hon den som bestämde rytmen med händerna på Delphines höfter, som drog ner henne hårdare och slickade henne tills Delphine svor och tappade takten.

”Jag kommer igen”, flämtade Delphine mot hennes fitta. ”Kom med mig. Jag vill höra dig skrika med munnen full av mig. Gör det. Var min.”

Tamara nickade mot henne, det enda ja hon kunde ge, och sög in klittan hårt samtidigt som hon pressade upp höfterna mot Delphines mun. Det brast. Orgasmen slog igenom henne som något för stort för kroppen, en kramp från fittan upp genom magen och ut i ett skrik som dämpades av Delphines hud. Hon skakade, klämde om fingrarna, och mitt i det kände hon Delphine stelna och komma över hennes mun, ett hett, pulserande flöde, ett skrik som var Tamaras namn och ett svärord och ingenting alls. De red ut det tillsammans, slarvigt, för hårt, för nära, tills Delphine rullade av och la sig bredvid henne, båda flämtande, svettiga, med ansiktena våta och soffan förstörd.

En lång stund sa ingen något. Regnet fortsatte. Tamaras hjärta slog mot revbenen som om det försökte ta sig ut. Delphine sträckte ut en hand, hittade hennes, och flätade ihop fingrarna. Det var mjukare än något de just hade gjort, och det fick Tamaras ögon att svida.

”Kom hit”, viskade Delphine.

De lade sig rätt, ansikte mot ansikte, ben intrasslade. Delphine kysste henne långsamt, utan hunger den här gången, bara värme. Tamara smakade dem båda. Hon kysste tillbaka, över munnen, över kinden, över den fuktiga tinningen.

”Det där var inte en lek längre”, sa Tamara.

”Nej.” Delphine strök en fuktig hårslinga från hennes panna. ”Och jag vill inte att det ska vara en engångsgrej. Jag vill att det ska vara vi. Bästa vänner, och det här. Mer intimt. Mer ofta. Om du vill.”

Tamara log mot hennes hals. ”Jag vill. Jag har velat så länge att det känns löjligt att vi väntade tills en konsekvens tvingade fram det. Men jag är glad att den gjorde det. Imorgon vaknar jag inte och låtsas. Jag vaknar och kysser dig, om du är kvar i min säng. Eller i din. Vi får dela.”

Delphine skrattade lågt, det där skrattet Tamara kände i bröstet. ”Vi delar redan allt. Nu delar vi det här också. Jag lovar att fortsätta. Inte bara ikväll. Inte bara när det är sent och regnar och vi är modiga av misstag. Jag vill ha dig nykter, vaken, och medveten, precis som nu. Varje gång vi båda säger ja.”

”Varje gång”, sa Tamara, och kysste henne igen, mjukt, länge.

De låg så tills svetten svalnade och filten fick dras upp över dem. Delphines fingrar ritade långsamma cirklar på Tamaras höft. Tamara trodde att hon höll på att somna, men Delphines röst kom tillbaka, lägre, redan någon annanstans, redan i färd med att räkna ut nästa gång.

”På söndag jobbar jag inte”, sa hon mot Tamaras hår. ”Du är ledig till lunch. Jag tänker laga frukost naken, och när du kommer ut i köket tänker jag sätta dig på bänken och äta dig tills kaffet kallnar. Ingen lek den gången. Bara jag som redan har bestämt mig, och du som får säga ja eller nej när du ser mig. Och om du säger ja—” hon log, Tamara kände det mot hårfästet, ”—då tar jag fram den där lilla vibratorn jag har gömt i byrålådan och vi tar reda på hur högt du kan komma innan grannarna klagar. Jag har redan räknat ut hur jag ska hålla dig stilla. Så sov, om du kan. Jag ligger vaken och planerar exakt hur jag ska ha dig på söndag morgon.”

Tamara skrattade, lågt och lyckligt, och tryckte sig närmare. ”Då säger jag ja redan nu. Och jag tänker också. På hur jag ska få dig på knä i duschen efteråt. Sov inte för djupt, Delphine. Jag har redan börjat räkna timmarna.”