Delphine viskar snälla i ladugården

Sensommarkvällen låg tät och ljummen över gården, och inne i den gamla ladugården stod luften stilla av hödamm, varmt trä och torrt gräs. Delphine, tjugotvå och nyss hemflyttad efter studierna, stod barfota i halmen med ärmarna uppkavlade och låtsades att den sista grimman behövde hängas upp. Cedric, tjugofem, grannen som hjälpt till på gården sedan i våras, sköt igen den tunga porten. Regeln föll i med ett dovt klick.

"Så", sa han. Leendet satt snett, svetten glänste i halsgropen, tröjan klibbade efter dagens arbete. "Nu är vi ensamma."

"Instängda med dig." Hon skrattade lite för högt. "Farligt."

"Du har tittat på mig hela kvällen."

"Har jag?" Hon böjde sig efter grimman utan att behöva den, bara för att händerna skulle ha något att göra. Hjärtat slog för fort. Sedan hon klivit av bussen med flyttlådorna hade hon märkt honom på ett sätt som inte gick att skämta bort: de solbrända underarmarna, rösten som blev lägre när de var ensamma, hur han alltid släppte fram henne och ändå såg ut som om han ville hålla kvar henne. Samma blickar hade funnits i somras, när hon redan var hemma som vuxen. Då hade hon bara inte vågat säga det.

"Du skämtar bort det", sa han och lutade sig mot stolpen mitt emot. "Men du blir röd varje gång jag kommer nära."

"Det är varmt."

"Det är inte därför."

Någonstans utanför råmade en ko, avlägset. Sedan bara deras andetag, och det torra prasslet när hon flyttade vikten.

"Okej." Rösten darrade trots att hon försökte låta lätt. "Jag har varit nyfiken. Sedan jag kom hem. Redan i somras, om jag ska vara ärlig. Du ser på mig som om du vet vad jag tänker."

"Vad tänker du då?"

Hon mötte hans blick. Det var lättare än hon trott när hon väl bestämt sig. "Att jag aldrig har legat med någon. Att jag fortfarande är oskuld. Och att jag legat vaken och tänkt på dina händer, och låtsats att det bara var nyfikenhet."

Orden blev kvar i den varma luften. Han rörde sig inte genast. Hon såg käken spännas, blicken mörkna — inte av tvivel, av hunger.

"Säg det en gång till."

"Jag är oskuld. Och luften här inne känns som om den ska ta eld."

Han andades ut, hälften skratt och hälften svordom. "Fan, Delphine. Jag har längtat efter dig sedan du klev av den där bussen. Varje gång du böjt dig över foderhinken har jag fått gå ut och ta mig samman. Jag trodde jag inbillade mig att du tittade tillbaka."

"Du inbillade dig inte."

Han tog ett steg, sedan ett till. Lukten av svett, sol och tvål nådde henne innan handen gjorde det. Fingrarna strök en höstrå från kinden och dröjde vid käken.

"Vill du det här? På riktigt. Inte för att det är spännande att säga, utan för att du vill att jag ska vara den första."

"Ja." Hon steg in tills brösten nästan möttes. "Jag vill att du ska vara min första. Här. Nu. Ingen annan."

"Jag har längtat", sa han, naknare än skämtet nyss. "Efter dig. Efter precis det här."

Hans mun hittade hennes. Kyssen var het och öppen, inte den försiktiga sak hon föreställt sig. Han smakade salt. Hon grep tag i tröjan och drog honom med sig tills ryggen mötte en höbal och balgarnet skar lite genom tyget. Det spelade ingen roll. Hans tunga gled mot hennes, och ett ljud hon inte kände igen slapp ur henne.

"Kläderna", viskade hon mot hans mun. "Av. Snälla."

De slet inte fint. Skjortan fastnade i en knapp, bältet krånglade, linnet hakade i håret innan det föll i halmen. Behån följde. Hon stod med bara bröst i dunklet, och han tittade som om han ville lära sig henne utantill.

"Vacker." Händerna slöt sig om brösten, tummarna över vårtorna tills de stelnade och sände en het tråd rakt ner mellan benen. Hon flämtade och böjde sig in i greppet.

Hennes händer var modigare än hon trott. Hon fick upp byxorna, drog ner dem med kalsongerna, och där var han — styv, tjock, varm mot handflatan. Hon slöt fingrarna om kuken och kände hur den ryckte. Han stönade rakt in i hennes mun.

"Håll hårdare. Ja. Precis så."

Hon drog längs skaftet, ovant men ivrigt, kände ådrorna, den mjuka tyngden vid roten, gled upp igen. Han belönade henne med fingrar som gled över magen och in under trosorna. Han fann henne redan våt, hal och svullen. Två fingrar delade springan, och ett tryckte in, långsamt, till knogen.

"Åh. Cedric."

"Du är genomblöt." Rösten var grov mot tinningen. "Hela fittan är redo, och ingen har varit inne i dig än. Jag känner hur du klämmer."

Hon gned sig mot hans hand medan hon pumpade honom. Tummen gled över ollonet, redan fuktigt, och han svor. Höbalen knakade. Begäret steg så fort att benen darrade. Om de inte bytte snart skulle hon komma bara av hans hand, och hon ville mer.

"Jag vill smaka dig", sa hon. "Jag har aldrig gjort det. Jag vill."

Hon sjönk ner på knä i halmen. Det stacks, men hon brydde sig inte. Kuken stod framför ansiktet, ådrad, med en klar droppe i toppen. Hon slickade bort den — salt, främmande, inte äcklig — och hörde honom dra efter andan som om hon slagit honom. Sedan tog hon honom i munnen.

Det var klumpigt först. För djupt, tårar i ögonen, ett litet host som dog när han inte skrattade, bara stönade. Handen lade sig i håret utan att pressa.

"Långsamt. Tungan under. Fan, Delphine, du är så jävla snygg på knä i höet."

Hon lärde sig av ljuden. Sög runt ollonet, lät saliven rinna, tog honom djupare när hon vågade. Handen arbetade om det munnen inte nådde. Han berömde henne med hackig röst, höfterna som ryckte men hölls tillbaka.

"Ihåligt med kinderna. Ja. Jag kommer att tänka på din mun varje gång jag går in i den här ladan."

Hon tittade upp. Något i hans ansikte — uppspärrat, nästan hjälplöst — gjorde henne modigare. Hon tog honom djupare, höll, och han svor hennes namn. Låren skakade.

"Upp." Han drog henne varsamt på fötter. "Inte i munnen. Inte första gången. Jag vill vara inne i dig när jag kommer."

Han vände henne mot stolpen. Handflatorna mötte träet, fortfarande varmt av solen. Han drog ner trosorna och hon klev ur dem, naken, hans kropp het bakom ryggen. Kuken gled mellan skinkorna tills ollonet vilade mot den våta öppningen och tryckte, inte inne än.

"Säg att du vill. Jag går inte in förrän du säger det."

"Jag vill." Pannan mot träet. "Knulla mig. Var min första. Snälla, Cedric. Snälla."

Han tryckte in. Det stramade, en skarp het kant, och hon kippade och greppade stolpen. Han stannade genast, bara ollonet inne, hela kroppen spänd.

"Andas. Säg till om jag ska backa."

"Stanna inte." Hon väntade ut svedan och pressade sig bakåt. Han gled djupare, centimeter för centimeter, tills han var begraven i hennes tighta fitta och båda stod stilla, darrande, hans händer låsta om höfterna.

"Herregud. Du är så trång. Jag känner hur du pulserar runt mig."

Korta tag först, sedan längre när hon nickade och bad om mer. Hårdare. Han höll höfterna så hon inte gled undan i det hala höet. Varje stöt drev ett ljud ur henne som hon inte tystade. Stolpen knakade. Smärtan bleknade till något tjockt och gott, och när han vinklade sig och träffade djupt skrek hon, högt, utan att bry sig om gården utanför.

"Där. Igen. Hårdare. Snälla."

Han lydde. Knullade henne bakifrån tills brösten gungade och svetten rann mellan skulderbladen. Ljudet var vått och oanständigt. Hans pung slog mot henne, fingrarna grävde sig in i höfterna för att hålla henne kvar där hon ville vara. Hon mötte stötarna, kände hur det byggdes och ändå inte räckte. Hon ville se honom.

"Vänta. Jag vill rida dig. Jag vill ha dig under mig."

Han drog sig ur, och tomheten fick henne att vina. De sjönk ner på en hösäck vid väggen, dammig och mjuk nog. Han lade sig på rygg, kuken blank av henne, och hon klev över. Tog honom i handen, satte ollonet mot sig och sjönk ner.

Den här gången gick det lättare och djupare. Hon tog honom hela vägen, satt stilla en sekund med honom i botten, och sedan rörde hon sig. Inte försiktigt. Vilt, som om kroppen redan visste. Höfterna malde, lyfte, slog ner. Hösäcken frasade. Han greppade midjan och mötte henne underifrån så att varje nedslag tog andan ur henne.

"Titta på dig", stönade han. "Rider kuk som om du aldrig gjort annat. Ta den. Ta hela."

"Jag är inte oskuld längre." Hon log mitt i det, vilt och lyckligt. "Du tog den. Du har den."

Hon lutade sig fram, händerna på hans bröst, och red snabbare. Bröstvårtorna strök mot hans hud. Han sög in en i munnen och hon skrek, klittan gnuggad mot honom vid varje rörelse. Trycket byggdes lågt i magen, men hon ville inte komma så, inte utan hans ögon ordentligt i sina.

"Ner", sa han, som om han läst henne. "I höet. Jag vill se dig när du kommer."

Han lyfte henne av och lade henne på rygg i det lösa höet. Strån fastnade i håret. Han lade sig mellan låren, särade dem och gled in i ett enda långt tag. Tätt, hans vikt över henne, ansiktet alldeles nära. Blickarna låstes.

Han knullade henne långsamt först, djupa tag som fick munnen att falla öppen, sedan hårdare när hon nickade och drog honom närmare med hälarna i ryggen. Handen gled ner mellan dem. Tummen hittade klittan, svullen och hal, och cirklade i takt med stötarna.

"Cedric—"

"Jag har dig. Kom runt min kuk. Jag vill känna det."

Trycket brast. Det var inte sött och inte tyst. En kramp som började i klittan och slog genom hela fittan, så våldsam att hon skrek hans namn och klöste hans axlar, musklerna som klämde honom i hårda, ojämna pulser. Hon kom och kom, ögonen vidöppna i hans, och han svor, tappade rytmen, stötte djupt och höll sig där.

"Jag kommer. Inne i dig — får jag?"

"Ja. Kom i mig. Snälla."

Han gjorde det. Hon kände hur han svällde och pumpade, hetta i stötar, hans stön begravt mot hennes mun medan han kysste henne genom det. De rörde sig tills det sista ebbat ut, och sedan låg de bara, ihopflätade i höet, hans kuk fortfarande inne i henne, båda andfådda och fuktiga av svett.

Delphine log mot takbjälkarna, mot honom, mot hela den vansinniga kvällen. Hon viskade mot hans läppar: "Jag vill göra om det. Många gånger. I morgon. Tills jag inte kan gå rakt."

Han skrattade lågt och kysste henne ömt, en helt annan kyss än den första. "Då är ladugården vår. Vårt hemliga ställe. Ingen annan behöver veta."

De låg en stund, pannorna mot varandra, andetagen som hittade samma takt. Sedan, motvilligt, gled han ur henne. En varm rännil följde. De rotade fram kläderna i halmen — hennes trosor under hösäcken, hans tröja över en grimma — och drog på sig det nödvändigaste med darriga händer och undertryckta skratt. Porten gnisslade när han sköt upp den på glänt. Kvällen utanför var blå och ljum. Delphine tog hans hand, och de smög ut mot huset, hö i håret och hans värme fortfarande mellan låren, med nya.