Gareths rep väcker Daphne efter månaderna isär

Daphne stod i hallen med ryggen mot väggen och kände hur hjärtat dunkade så hårt att det nästan gjorde ont. Fem månader. Fem jävla månader sedan Gareth senast hade klivit över tröskeln, sedan hans händer senast hade tagit det de ville ha av henne. Hon var tjugoåtta, grafisk designer med eget kontor och deadlines som aldrig tog slut, men ingenting av det betydde något just nu. Lägenheten luktade fortfarande av hans aftershave i garderoben, och varje kväll hade hon legat vaken och tänkt på repet, på hans röst, på hur hon brukade darra när han sa hennes namn på det där sättet.

Nyckeln vreds i låset. Dörren öppnades. Gareth steg in, trettiotvå år, arkitekt med skarpa drag och axlar som fyllde jackan. Han släppte väskan utan att titta ner. Hans blick låste sig i hennes direkt, mörk och stilla, och luften mellan dem blev tjock. Ingen hälsning. Bara den där tystnaden som alltid hade föregått allt.

"På knä", sa han. Rösten var låg, befallande, exakt som hon mindes den. Den skar rakt genom henne och ner mellan benen. Daphne sjönk. Knäna slog i trägolvet, kjolen åkte upp, och hon kände redan hur blöt hon blev bara av att höra honom. Han tog två steg närmare. Skorna stannade precis framför hennes ansikte. "Fem månader", fortsatte han. "Och du har väntat som den lydiga lilla horan du är. Säg det."

"Jag har väntat", viskade hon. Rösten bröts. "Jag har längtat. Snälla, Gareth. Jag vill att du tar mig som förr. Jag vill att du binder mig. Jag är din."

Han log inte. Han bara såg på henne, och hon visste att han redan hade bestämt allt. Spänningen i hallen var så tät att hon nästan kunde smaka den. Hans hand sträcktes ner, grep hennes haka, tvingade upp blicken. "Bra flicka. Nu klär du av dig. Allt. Här. Och du rör dig inte förrän jag säger till."

Daphne reste sig darrande. Fingrarna fumliga med knapparna i blusen. Tyget gled av axlarna, behån följde, bysten fri och tung. Hon kände hans blick bränna över huden, över bröstvårtorna som redan styvnat. Kjolen åkte ner, trosorna efter. Hon stod naken i hallen, tjugoåtta år och helt utlämnad, och det enda hon ville var mer. Gareth drog fram repet ur innerfickan, tjockt och mjukt, samma sort de alltid använt. Han tog hennes handleder, vred dem framför henne och lindade repet runt dem med säkra, hårda rörelser. Knutarna satt tätt. Hon kunde inte dra isär händerna.

"Så där", mumlade han mot hennes öra. Hans hand gled ner över halsen, greppet fastnade, inte kvävande men bestämt, tummen pressade mot pulsådern. "Min lilla hora. Du är redan våt, eller hur? Bara av att vänta. Bara av att höra min röst. Säg att du är min hora."

"Jag är din hora", andades hon. Orden kom lätt, heta. "Jag är så jävla våt. Snälla, rör mig. Ta mig. Jag erbjuder mig. Allt. Gör vad du vill."

Hans andra hand gled mellan hennes ben. Två fingrar gled längs de våta läpparna, särade dem, tryckte in utan förvarning. Daphne stönade högt, knäna vek sig. Han höll henne uppe med greppet om halsen. "Känn hur du rinner. Fem månader och din fitta minns fortfarande vem som äger den." Han drog ut fingrarna, slickade dem långsamt medan han såg henne i ögonen. "Ner igen. På knä. Och håll munnen öppen."

Hon sjönk. Repet skavde mjukt mot handlederna. Gareth öppnade byxorna, drog fram kuken, redan hård och tjock. Han grep hennes hår, drog huvudet framåt och tryckte in ollonet mellan hennes läppar. "Sugen. Djupt. Och du tittar på mig."

Daphne tog honom. Tungan virade sig runt skaftet, läpparna gled ner, och hon kände hur han fyllde munnen. Han stötte långsamt först, sedan hårdare, höll hennes huvud stilla så att hon inte kunde backa. Saliv rann längs hakan. Hon kände tårarna sticka när han tryckte djupare, in i halsen, men hon ville det. Hon sög hårdare, stönade runt honom, och varje vibration fick honom att morra.

"Bra", sa han. "Min duktiga lilla munhora. Men det räcker inte."

Han drog ut henne, vände henne, och band om repet så att armarna låstes bakom ryggen, handlederna mot svanken. Knuten satt högt. Han lyfte henne, pressade henne mot väggen i hallen, brösten platta mot den kalla ytan. Ena handen grep repet som en tygel runt halsen, den andra styrde kuken mot hennes fitta. Han stötte in i ett enda djupt, hårt drag. Daphne skrek. Han fyllde henne helt, väggarna spändes runt honom, och han började knulla henne stående, snabba, brutala stötar som slog hennes höfter mot väggen.

"Räkna", befallde han. "Varje jävla stöt. Och säg tack."

"Ett... tack... två... tack..." Rösten bröts varje gång han bottnade. Repet stramade när han drog, halsen böjdes bakåt, och hon kände hur orgasmen redan byggdes, het och obeveklig. Han slog henne över skinkan, en skarp smäll som fick huden att bränna, sedan igen. "Högre. Du är min hora och du tar det jag ger."

Hon skrek siffrorna, tackade, bad om mer. Han drog ut, vände henne, tvingade ner henne på knä igen på golvet. Kuken, blöt av henne, trycktes in i munnen på nytt. Han höll hennes hår i ett hårt grepp och knullade hennes ansikte, djupa stötar som fick henne att kväljas och svälja, tårarna rann fritt nu. "Titta på mig när du suger min kuk. Visa att du vill ha den."

Daphne såg upp, ögonen stora, och sög så hårt hon kunde. Han stönade, drog ut i sista sekund, och lyfte henne igen. Den här gången lade han henne på mage på hallgolvet, armarna fortfarande låsta bakom, repet som halsband. Han knäböjde bakom henne, särade skinkorna och stötte in igen, hårdare än förut. Spankingarna kom i takt med stötarna, handflatan slog mot den redan röda huden, håret drogs bakåt så att ryggen böjdes. "Kom för mig. Nu. Skrik mitt namn och kom som den undergivna hora du är."

Den första orgasmen träffade som en våg. Daphne skrek, kroppen skakade, fitta kramade runt honom i spasmer. Han slutade inte. Fortsatte att knulla henne genom den, drog i håret, slog igen, befallde henne att komma en gång till. Den andra kom snabbare, våtare, och hon grät av det, orden blev till osammanhängande böner. "Gareth... snälla... jag är din... mer... jag kommer igen..."

Han red henne tills den tredje orgasmen rev igenom henne, tills hon bara kunde ligga där och darra, helt undergiven, rösten hes av skrik. Först då drog han ut, vände henne på rygg, och stötte in en sista gång, djupt, och kom själv med ett lågt stön, fyllde henne medan han höll hennes blick.

Efteråt lossade han repet långsamt, knut för knut, fingrarna varsamma mot de röda märkena på handlederna. Daphne darrade fortfarande när han lyfte upp henne i famnen, bar henne mot badrummet. Han kysste henne, mjukt den här gången, läpparna lena mot hennes. "Så stolt över dig", viskade han mot munnen. "Min undergivna. Min Daphne."

Vattnet rann redan varmt i karet. Han sänkte ner henne försiktigt, klev i efter, och lät händerna glida över märkena på halsen och skinkorna, vårdande, långsamma. Daphne lutade huvudet mot hans bröst, andades ut, och kände hur efterglöden fortfarande pulserade mellan benen medan hans armar slöt sig om henne.