Rainet tvingar Naomi att dela sovsäck med sin styvfar

Regnet hade inte varnat dem. Det hade bara kommit, tätt och vasst, över kalfjället strax efter att de lämnat den sista röda leden. Naomi, tjugotvå år och mitt i en termin på universitetets designutbildning, drog huvan tätare och kände hur byxorna redan sögs fast vid låren. Bredvid henne gick Damon, fyrtioåtta, arkitekt med eget kontor i stan och hennes styvfar sedan hon var tonåring, med ryggsäcken högt på de breda axlarna och blicken mot moln som inte längre hade någon botten.

De nådde tältplatsen vid tjärnen när vinden började slå i byar. Damon fick upp tältet med händer som visste vad de gjorde, linor, pinnar, den där lugna rösten han använde på byggmöten. Naomi höll i duken och frös om fingrarna. När en kastvind rev upp förtältet innan dragkedjan var stängd forsade vattnet in över hennes packning. Hon svor, drog ut sovsäcken och kände hur fukten redan hade gått igenom yttertyget, in i dunet, tills säcken vägde som en drunknad sak.

"Den är körd," sa hon. "Hela min. Det går inte att ligga i den."

Damon såg på henne genom regnet. Vatten rann i skäggstubben, den mörka tröjan klistrad mot bröstet. Han var inte hennes pappa. Det hade hon upprepat för sig själv i åratal, särskilt efter att hon fyllt arton och slutat kunna titta på honom som på en förälder. Men ordet styvfar satt ändå i munnen som något man inte fick smaka på.

"Min är torr," sa han. "Det finns ingen annan. Temperaturen sjunker fort här uppe. Vi fryser om vi ligger var för sig i bara understället."

Hon nickade. Det var praktiskt. Det var det enda vettiga. Ändå slog pulsen i halsen när de kröp in och han öppnade dragkedjan på den smala säcken, höll upp den som en mun.

"Kom. Nu, innan du blir kallare."

De lade sig. Tältduken piskade ovanför dem, och världen utanför försvann i regn. Sovsäcken var gjord för en person, kanske en och en halv om man var smal och inte rörde sig. Damon låg på sidan, ryggen mot duken, och Naomi pressade sig in med ryggen mot hans bröst. Hans arm hamnade över hennes midja av nödvändighet, tung och varm, och hans andedräkt träffade nacken, fuktig och jämn.

Ingen av dem sa något om hur nära det var. Ingen sa styvfar. Ingen sa förbjudet.

Naomi stirrade in i mörkret och räknade andetag. Hans bröstkorg lyfte mot hennes rygg vid varje inandning. Värmen från hans lår sipprade genom hennes tunna vandringsbyxor, genom hans, tills hon inte visste var kylan slutade och han började. Hela dagen hade hon gått bredvid honom, lyssnat när han pekade ut åsar och pratade om trä och sten, och hållit händerna i fickorna för att inte råka nudda. Nu fanns ingen ficka stor nog.

"Bättre?" mumlade han.

"Varmare," sa hon. Det var sant, och inte hela sanningen.

Hans hand vilade stilla mot hennes mage, ovanpå tröjan, som om han var rädd att flytta den. Hon kände hur han ansträngde sig för att hålla höfterna en aning bakåtdragna. Det gjorde det värre. Medvetenheten låg mellan dem som en tredje kropp. Hon tänkte på sin mamma, Danielle, som hade stannat i dalen med värkande knä och sagt åt dem att ta övernattningen och komma ner i morgon bitti. Hon tänkte på middagar där Damon hade skrattat åt något hon sagt och sedan tittat bort för fort. Hon var vuxen, tjugotvå, och det gjorde det inte mindre farligt. Bara mer möjligt.

En kall pust letade sig in vid dragkedjan. Hon drog sig ofrivilligt bakåt, närmare honom, tills hennes rumpa mötte hans höfter. Han stelnade. Hon kände det genast: den långsamma svullnaden mot hennes stjärt, hur hans kuk växte trots att han försökte hålla andan. Värmen där var annorlunda än resten av honom. Tyngre. Mer ärlig.

Naomi kunde ha flyttat sig. Det fanns en decimeter om hon kröp fram mot tältduken och frös. I stället pressade hon rumpan bakåt, medvetet, långsamt, tills hon kände hela konturen av honom genom tyget. Ett lågt ljud slapp ur honom, nästan ett stön, kvävt mot hennes hår.

"Naomi."

"Jag har längtat efter dig," viskade hon. Orden kom heta och skakiga, men de var hennes. "Sedan jag fyllde arton. Inte innan. Aldrig innan. Men den sommaren, när jag kom hem från universitetet och såg dig i trädgården, slutade jag låtsas. Jag har runkat åt tanken på dig i fyra år, Damon. På min styvfar."

Hans hand spände sig mot hennes mage. En lång sekund trodde hon att han skulle skjuta undan henne, säga hennes mammas namn, göra om allt till ett misstag. I stället gled handen upp under tröjan, långsamt, så att hon hann säga nej om hon ville. Handflatan var sträv, varm, och när den slöt sig om hennes bröst, naken under det tunna ylle, andades hon ut som om hon hade hållit den luften sedan hon blev vuxen.

"Säg om jag ska sluta," sa han lågt mot hennes öra. "Jag menar det. Du kan säga nej nu, och vi ligger kvar och fryser och låtsas att det här inte hände."

"Jag vill inte att du slutar." Hon lade sin hand över hans, pressade den hårdare mot bröstet, lät tummen rida över bröstvårtan tills den styvnade mot hans hud. "Jag väljer det här. Jag vill att du tar mig."

Han svor, ett kort, rått ord, och kramade bröstet, nöp bröstvårtan mellan fingrarna tills en het stöt gick rakt ner mellan hennes ben. "Jag har fantiserat om det," erkände han, rösten hes. "Efter att du var vuxen. Bara efter det, och jag har ändå skämts som en jävel. Om att ta min styvdotter. Om att höra dig säga det högt medan jag är i dig. Jag har kommit i duschen med handen för munnen så att Danielle inte skulle höra. Och nu ligger du här och trycker röven mot mig som om du vet exakt vad du gör."

"Jag vet." Hon vände sig i den trånga säcken, mödosamt, tills de låg ansikte mot ansikte och hennes lår låg över hans. Mörkret var nästan totalt, men hon hittade hans mun. Kyssen var inte försiktig. Den var hungrig, tänder mot underläpp, hans tunga som tog hennes, smaken av kaffe och regn och något som var bara han. Hon stönade in i kyssen, och han svarade med ett ljud som lät som nederlag och lättnad på samma gång.

"Styvfar," viskade hon mot hans mun, och kände hur hans kuk ryckte mot hennes mage. "Säg det. Säg vad jag är."

"Min styvdotter," andades han, och det tabubelagda ordet tände dem båda som en tändsticka i torrt gräs. "Min vuxna styvdotter som jag inte får röra, och som jag tänker knulla tills hon inte kan ljuga om vad hon vill."

"Ja," sa hon. "Ja. Gör det."

Utrymmet var för litet för grace. De slet mer än de klädde av. Damon fick ner hennes byxor till knäna, sedan trosorna, det kalla tyget som klibbade en sekund innan hans hand fann henne. Hon var redan våt, hal och het, och när två fingrar gled mellan läpparna på hennes fitta stönade hon så högt att regnet nästan inte räckte som täckmantel.

"Fan, Naomi. Du är dyblöt."

"För dig." Hon särade låren så gott det gick, lyfte ena knät mot hans höft. "Snälla. Jag vill känna din mun."

Han krånglade sig ner, svärande när dragkedjan nöp honom i sidan, tills hans axlar pressade isär hennes lår och hans andedräkt träffade henne. Den första slickningen var långsam, från mellangården upp till klitoris, bred och het. Naomi grep tag i hans hår. Den andra var mer målmedveten, tungan som cirklade, som tryckte, som öppnade henne. Han åt henne som en man som hade väntat i år: sug mot klitoris tills hennes höfter ryckte, två fingrar som krökte sig in i henne och fann den svullna punkten därinne. Hon kände varje rörelse, hur han särade henne med tummen och slickade djupare, hur skägget raspade mot insidan av låren och gjorde huden het.

"Mer," flämtade hon. "Fortsätt. Jag är nära. Jag vill komma mot din mun innan du knullar mig."

Han stönade mot henne, vibrationen rakt genom klitoris, och sög hårdare, fingrarna som pumpade. Orgasmen kom som en spricka i bröstet. Naomi skälvde, låste låren om hans huvud, kved hans namn om och om igen medan fittan drog ihop sig kring hans fingrar och saften rann ner mot hans handflata. Han slickade henne genom det, långsammare när hon blev för känslig, tills hon drog upp honom vid håret och kysste sin egen smak ur hans mun.

"På alla fyra," sa han, och rösten hade den där kontrollen hon hade längtat efter, inte något mot hennes vilja utan en tyngd som svarade på den. "Om du fortfarande vill. Säg det."

"Jag vill. Ta mig bakifrån. Jag vill känna hur djupt min styvfar kan komma."

De vände henne i säcken, knäna mot liggunderlaget, rumpan lyft, byxorna kring vaderna som ett hinder de inte orkade bry sig om. Damon ställde sig bakom henne. Kukens huvud var hett och trubbigt mot hennes öppning. Han dröjde, en sekund, handen på hennes höft.

"Ja," sa hon igen. "Knulla mig."

Han sjönk in i ett enda långt stöt, och Naomi tappade andan. Han var tjock, längre än hon hade föreställt sig i sina ensamma nätter, och fyllde henne tills det sved på det bästa sättet, tills hon kände honom djupt i magen. Han drog sig nästan helt ut och stötte in igen, hårdare, och tältet fylldes av det våta ljudet av hud mot hud under regnets dån. Hans höfter slog mot hennes rumpa, stadigt, och varje gång han bottnade gick ett hett skälvande genom henne.

"Så här," viskade han vid hennes öra, böjd över hennes rygg, en hand om hennes hals utan att klämma, bara hållande. "Så här tar jag min styvdotter. Djupt. Som hon har bett om. Känn hur din styvfars kuk öppnar dig. Du är så trång, Naomi. Så jävla perfekt runt mig."

"Hårdare," bad hon, och han gav henne det: korta, djupa stötar som fick hennes bröst att gunga, tummen som hittade klitoris underifrån och gned i takt. Varje ord han viskade, styvdotter, förbjudet, min frus dotter som ber mig stanna kvar i henne, gjorde henne våtare. Skammen var inte ett hinder. Den var bränslet. Hon tryckte emot honom, mötte varje stöt, hörde sig själv be om mer, och det var hon, hela hon, tjugotvå och klar över vad hon valde.

"Du tar emot mig som om du har väntat hela vandringen," stönade han. "Har du det? Har min styvdotter gått våt bredvid mig i timmar?"

"Ja," flämtade hon. "Hela jävla dagen. Knulla mig. Sluta inte."

När hennes armar började darra drog han sig ur, vände henne och hjälpte henne upp över sig. Sovsäcken var en röra av tyg och svett. Naomi satte sig grensle, tog tag om hans kuk, het, våt av henne, ådrad under handflatan, och förde den till sin öppning. Hon sjönk ner långsamt, centimeter för centimeter, tills hon satt mot hans höfter och han var begravd i henne till roten. Fyllnaden fick henne att kippa efter luft. Hon rullade höfterna, kände hur ollonet gned därinne, och ett nytt, djupare begär tändes ovanpå det som redan hade brunnit.

"Titta på mig," sa hon.

Damon öppnade ögonen. I det svaga ljuset från en ficklampa som hade rullat mot tältduken såg hon hans ansikte, äldre, skarpt, hungrigt, och inget i det liknade den man som hade suttit vid deras köksbord och pratat om bygglov. Hon började rida honom, långsamma rullningar först, sedan hårdare, fittan som slukade honom om och om igen. Hans händer greppade hennes höfter, tummarna i ljumskarna, och han stötte upp mot henne varje gång hon sjönk. Svetten gjorde deras magar hala. Hennes bröst gungade över honom, och han lyfte sig och tog en bröstvårta i munnen, sög tills hon kved och red snabbare.

"Du tar mig så djupt," stönade hon. "Hela din kuk. Jag vill att du ser vem som rider dig. Din styvdotter. Naomi. Inte någon fantasi. Jag."

"Jag ser dig," sa han, rösten bruten. "Jag har sett dig för länge, ända sedan du var vuxen nog att jag inte längre fick lov att titta. Kom för mig. Kom på din styvfars kuk medan du tittar mig i ögonen."

Hon gned klitoris med två fingrar, red snabbare, och den andra orgasmen byggdes som en storm inne i stormen. När den brast höll hon hans blick, munnen öppen, ett hest skrik som hon inte försökte dölja. Fittan klämde kring honom i vågor, lårens muskler skälvde, och Damon svor, höfterna som ryckte, käken spänd av ansträngningen att inte komma ännu. Hon red honom genom det, långsammare, tills skälvningarna lade sig och hon föll fram mot hans bröst, fortfarande fylld, andfådd mot hans hals.

"Munnen," flämtade han. "Jag vill komma i din mun. Om du vill ta emot det. Säg ja, annars kommer jag på din mage."

"Ja. Jag vill svälja dig. Varenda droppe."

Han lyfte henne av sig. Tomheten efter honom fick henne att gnälla till, men hon vände sig, lade sig på sidan med huvudet vid hans höfter, och han slöt handen om sin kuk. Den glänste av hennes safter. Naomi öppnade munnen, sträckte ut tungan, och han runkade sig själv med korta, hårda tag, ollonet mot hennes läpp. Hon såg upp på honom medan han gjorde det, såg hur hans mage spände sig, hur han bet ihop. Det tog inte lång tid. Han stönade hennes namn, sedan styvdotter, och den första strålen träffade hennes tunga, salt och tjock, het. Hon slöt läpparna om honom och tog resten, svalde medan han tömde sig, handen i hennes hår, inte tvingande, bara hållande, medan hon slickade honom ren och kände hur han darrade under henne.

"Allt," viskade hon när han var färdig, och visade honom den tomma tungan. "Jag tog allt."

Han drog henne upp, kysste henne trots smaken, eller kanske just för den, och de låg efteråt i en enda röra av andetag och värme. Sovsäcken drogs upp så gott det gick. Hans arm låg om henne, hennes kind mot hans bröst. Regnet hade mattats till ett stadigt brus. Damon kysste hennes hår, en gång, mjukt, som om det plötsligt fanns rum för ömhet bredvid det de just hade gjort. Hans hjärta slog fortfarande hårt under hennes öra.

"Vi säger inget," mumlade han. "Till Danielle. Till någon. Det här stannar i tältet. När vi kommer ner i morgon är vi bara vi igen. Styvfar och styvdotter som överlevde en storm. Okej?"

"Okej," sa Naomi.

Hon log mot hans hud, ett litet leende han inte kunde se. I innerfickan på hennes jacka, hopskrynklad under deras huvuden, låg telefonen på ljudlöst. Signalen hade dött sent, men inte innan Danielle skickat det sista meddelandet, det Naomi hade läst medan Damon spände tältlinorna. Jag står inte ut med att vänta. Jag kör upp i natt. Är framme vid ert tält före gryningen. Säg inget till honom, jag vill överraska er båda.

Naomi hade inte sagt något. Hon tänkte inte göra det nu heller. Hon slöt ögonen, smaken av honom fortfarande på tungan, och höll hemligheten mot bröstet som en andra värme. Damon andades redan tyngre, övertygad om att mörkret skulle räcka. I gryningen skulle hennes mamma dra upp dragkedjan, och han skulle inte hinna förstå vad som hade hänt förrän ljuset redan var inne.