Sonia knäböjer för Romans rep i ringen

Ljuset över boxningsringen var det enda som brann. Resten av hallen låg i mörker, väskor och sandsäckar som svarta klumpar längs väggarna, och golvet utanför repen luktade fortfarande svett, läder och den där kärva doften av talk som aldrig riktigt gick ur mattorna. Sonia stod mitt i ringen med handduken över axeln, tjugoåtta år, före detta tävlingsboxare och van vid att bli sedd när hon slog. Ikväll var det annorlunda. Pulsen satt inte i knytnävarna. Den satt lägre, varm och otålig, mellan benen.

Roman lutade sig mot hörnstolpen. Trettiofem, hennes dominante tränare sedan de börjat träna privat efter att hon lagt tävlingskarriären på hyllan, och den ende man hon låtit styra henne utanför ringen också. Han hade skjortan uppknäppt i halsen, byxorna lågt på höfterna, och i handen ett tjockt, mörkt rep som han lät glida mellan fingrarna som om han redan visste hur det skulle ligga mot hennes hud.

De hade flirtat i månader. Hårda blickar under mittsessioner. Hans röst när han korrigerade hennes ställning, låg och befallande, och hennes sätt att svara med en nick som var mer undergiven än idrottslig. Igår kväll, efter sparring, hade de satt sig på bänken och sagt det rakt ut. Hon ville knäböja. Han ville binda henne. Safeword var röd. Gul om hon behövde att han saktade. Grön om hon ville ha mer. Inget alkohol. Inget som inte var överenskommet. Hon hade sett honom i ögonen och sagt att hon ville bli använd hårt, i ringen, med rep, och att hon skulle säga röd om det blev för mycket. Han hade nickat, långsamt, och lovat att lyssna.

Nu höll han upp repet så att det fångade ljuset.

”Vill du knäböja för mig ikväll?”

Sonia kände hur magen drogs ihop. Hon släppte handduken. Den föll mot canvasen med ett mjukt ljud.

”Ja. Jag har längtat efter det. Bind mig. Använd mig.”

Hans mun drogs till ett kort, mörkt leende. ”Då är du min så länge repet sitter. På knä när jag säger det. Munnen öppen när jag vill ha den. Och du tackar när jag tar dig.”

”Ja, Roman.”

”Bra. Av med kläderna.”

Hon drog av linnet, sportbh, shorts och trosor utan att skynda för mycket och utan att tveka. Den svala luften nuddade svetten på hennes rygg, brösten, den rakade fittan som redan kändes svullen. Hon var van vid att stå nästan naken inför en tränare, men inte så här. Inte med hans blick som vägde henne som något han tänkte äga. Roman gick ett varv runt henne. Hans hand strök över hennes axel, ner längs ryggraden, stannade vid korsryggen. Inte ömt. Kontrollerande.

”Händerna bakom ryggen.”

Hon lydde. Repet var strävt och tjockt, inte det tunna som skar om man rörde sig fel, utan ett som bet sig fast och höll. Han lade första varvet runt handlederna, drog åt tills hon kände pulsen slå mot fibrerna, och kollade två fingrar under knuten.

”För hårt?”

”Nej. Mer.”

Han fnös lågt, nöjd, och drog ett varv till. Sedan tvingade han armbågarna närmare varandra, band dem också, så att skulderbladen pressades ihop och brösten sköts fram. Sonia andades genom det. Det gjorde ont på det sättet hon ville att det skulle göra ont, en ständig påminnelse om att armarna inte var hennes längre. Hon testade. Inget gav med sig.

”Ner.”

Hon sjönk. Knäna mötte canvasen, den sträva ytan mot huden, och repet höll hennes överkropp upprätt även när hon ville luta sig. Roman ställde sig framför henne. Hans sko nuddade insidan av hennes lår, inte hårt, bara för att öppna henne lite.

”Titta upp.”

Hon tittade. Hans ögon var mörka, stadiga.

”Öppna munnen.”

Hon öppnade. Han lade två fingrar mot hennes tunga, tryckte ner, kände hur våt hon redan var i munnen. Sedan drog han ut dem och gav henne ett lätt slag över kinden. Inte ett som skulle märka henne imorgon. Tillräckligt för att huden skulle hetta och för att hon skulle förstå att han testade.

”Räknas det där som för mycket?”

”Nej.” Rösten var hes. ”Grön. Gör det igen.”

Han slog den andra kinden, samma lätta, bestämda plask, och hon kände hur fittan drogs ihop som om slaget hade landat där i stället. En droppe rann längs insidan av låret. Hon skämdes inte. Hon ville att han skulle se det.

”Du är redan blöt av att bli slagen i ansiktet medan du knäböjer bunden. Säg det.”

”Jag är blöt. Jag vill bli använd. Jag vill ha din kuk i munnen.”

”Visa det då.”

Han knäppte upp byxorna, drog ner dem och boxershortsen i en rörelse. Kuken var tjock, redan hård, ådrorna tydliga längs skaftet, kukhuvudet mörkt och glansigt. Den doftade av honom, varm hud och salt, och Sonia lutade sig fram så långt repet tillät. Hon kunde inte ta tag. Hon kunde bara öppna munnen och vänta.

”Inte än,” sade han, och lät kukhuvudet glida över hennes underläpp, över kinden, lämna en våt strimma. ”Be om den.”

”Snälla. Stoppa den i min mun. Ansiktsknulla mig. Jag vill känna dig i halsen.”

”Duktig liten repslav.”

Han tog ett grepp i hennes hår, inte för att smeka, och tryckte in kuken mellan hennes läppar. Hon slöt munnen runt honom, sög, lät tungan arbeta under skaftet. Han gav henne tre långsamma stötar så att hon fick känna tjockleken, hur han fyllde henne, hur käken redan började protesta. Sedan ändrade han greppet.

”Andas genom näsan. Du tar det jag ger.”

Han började knulla hennes mun på riktigt. Höfterna slog fram, kuken gled över tungan och in mot svalget, drogs ut tills bara huvudet vilade mot läpparna, och kördes in igen. Sonia knep ögonen, tårarna kom av reflex, saliven rann över hakan och ner på brösten. Repet höll armarna låsta bakom ryggen så att hon inte kunde bromsa honom, inte kunde styra djupet, bara ta emot. Varje gång han bottnade hörde hon det våta ljudet av sin egen mun och hans låga, nöjda andetag ovanför henne.

”Titta på mig när jag använder din hals.”

Hon tvingade upp blicken. Hans ansikte var spänt, koncentrerat, och han log inte. Han ägde rörelsen. Han ansiktsknullade henne hårt, stöt efter stöt, och canvasen skavde under knäna medan hon kämpade för att inte sätta i halsen för tidigt. När hon kväljdes drog han ut, lät henne hosta och dra efter luft, och strök kuken över hennes våta kinder som om han märkte henne.

”Mer?” frågade han.

”Grön,” fick hon fram, rösten förstörd. ”Snälla, mer.”

Han skrattade kort och tryckte in sig igen, djupare den här gången, höll henne där en sekund medan hon svalde runt honom, och drog sedan ut med ett ljud som ekade i den tomma hallen. Saliv hängde i en tråd mellan hennes läpp och hans kuk. Han torkade den inte bort.

”Upp på alla fyra går inte när armarna är låsta,” sade han lågt. ”Så du får ligga som den bundna slaven du är. Framåtlutad. Röv upp.”

Han hjälpte henne ner, inte varsamt utan effektivt, tills kinden vilade mot canvasen och rumpan stacks upp. Repet över armbågarna gjorde ställningen obekväm och exponerad. Han tog tag i repet mellan hennes skulderblad som i en tygel och drog, bara för att känna hur hon följde. Sedan sjönk han ner bakom henne, särade skinkorna med ena handen och lät två fingrar glida genom hennes fitta.

”Fan. Du är genomblöt. Hela låren. Av att bli munknullad som ett hål.”

”Ja. Jag behöver dig. Knulla mig.”

Han band ett kortare varv av repet runt hennes vrister, inte så att hon inte kunde spreta, men så att anklarna hölls nära varandra och hon inte kunde kravla undan. Knuten satt tät. Hon testade. Inget spelrum som betydde något. Roman ställde sig på knä bakom henne, grep repet vid ryggen, och tryckte kukhuvudet mot hennes öppning.

”Säg vem du är.”

”Din repslav. Din knäböjande, bundna slampa i ringen.”

Han körde in i ett enda djupt stöt. Sonia skrek, inte av rädsla, av hur full hon blev. Han väntade inte. Han tog henne med djupa, skoningslösa stötar, höfterna som slog mot hennes rumpa, kuken som drog ut nästan helt och slogs in igen tills hon kände honom i magen. Repet i hans hand fungerade precis som tyglar. När han drog lyftes hennes överkropp en aning från canvasen och halsen sträcktes, och när han släppte föll hon fram igen, ansiktet mot det sträva underlaget, saliven som en fläck under kinden.

”Lyssna på dig,” muttrade han. ”Våt och högljudd. En före detta boxare som ligger bunden och blir knullad som ett djur i sin egen ring. Det är vad du är ikväll. Min repslav. Säg det varje gång jag bottnar.”

”Din repslav,” flämtade hon, och nästa stöt tvingade fram det igen, högre. ”Din repslav. Fan, Roman, hårdare.”

Han gav henne hårdare. Tummen pressade mot hennes analöppning, inte in, bara där, ett hot och ett löfte, medan kuken hamrade in i fittan. De våta smällarna fyllde ringen. Hennes bröst släpade mot canvasen, bröstvårtorna ömma, och klittan gneds mot ingenting förrän han stack en hand under henne och gnuggade den hårt, cirklar utan ömhet, precis det tryck som fick låren att darra.

”Du får inte komma förrän jag säger det.”

”Jag är nära.”

”Håll det.”

Han drog i repet, bytte vinkel, och stötarna blev kortare, grymmare, riktade rakt mot den punkt som fick henne att se vitt. Sonia bet i sin egen underläpp. Hon höll. Precis. Han kände det och drog ut, lämnade henne tom och pulserande, och hon jämrade sig av frustration.

”Inte än, slav.”

Han lossade inte anklarna helt. Han rullade henne över på rygg med ett grepp i repet och i höften, effektivt, och hon hamnade på de bundna armarna, axlarna pressade mot canvasen, brösten uppåtvända och fläckade av saliv. Anklarna var fortfarande bundna nära varandra. Han lyfte båda benen, lade dem över sina axlar så att repet vid vrister vilade mot hans nacke, och sjönk in i henne igen i en enda rörelse.

Missionären var inte mjuk. Den var ett sätt för honom att se hennes ansikte medan han tog henne. Han stödde sig på en arm, den andra höll kvar i repet mellan hennes armbågar och drog uppåt så att hennes rygg bågade. Kuken gled djupt, tyngden av hans kropp pressade henne ner i ringen, och varje stöt fick hennes bundna ben att spänna över hans axlar.

”Titta på mig när du blir fylld.”

Hon tittade. Tårarna hade torkat i ränder. Munnen var svullen. Han spottade lätt i sin hand, gnuggade hennes klitta igen, och knullade henne i en jämn, obönhörlig takt som byggde utan att ge henne vila.

”Du är min. Bunden. Öppen. En mun jag redan använt och en fitta jag tar tills du skakar. Kom nu. Kom på min kuk som den repslav du är.”

Ordet och fingret och den djupa stöten träffade samtidigt. Sonia brast. Orgasmen slog igenom henne som en kramp, magen som drog ihop sig, fittan som klämde runt honom i vågor, låren som darrade mot hans axlar. Hon skrek hans namn och sedan bara ljud, hesa och råa, och han slutade inte. Han knullade henne genom det, skoningslöst, tills skakningarna blev till ryckningar och hon nästan inte kunde andas.

”En till,” befallde han, och gnuggade hårdare.

Den andra kom tät på den första, kortare, vassare, och hon slet i repen utan att komma loss, skakade under honom, och kände hur hon sprutade lite mot hans höfter, vått och skamligt och perfekt. Roman stönade, taktade ur, och drog ut i sista sekunden.

”Öppna. Ta emot.”

Hon öppnade munnen, men han ville inte ha den där. Han reste sig över hennes bröst, kuken blank av henne, och pumpade skaftet två, tre gånger. Den första strålen träffade hennes kind och läpp. Den andra landade över näsan och hakan. Resten stänkte över brösten, varm och tjock, rann ner mellan dem och ner mot magen. Han stönade lågt, riktade de sista dropparna mot hennes utsträckta tunga, och såg på medan hon låg bunden, täckt, och andades som om hon just gått en titelmatch.

”Håll det där. Rör inte.”

Hon kunde inte röra sig ändå. Armarna var låsta. Anklarna också. Sperma svalnade på huden, klibbig, och doften av sex låg tung under ringljuset.

Roman lät henne ligga en stund, bara för att se henne så, innan han började lossa repen. Långsamt. Först anklarna, varv för varv, så att blodet rusade tillbaka och hon gnällde när cirkulationen stack. Sedan armbågarna. Sedan handlederna. Han skyndade inte, och han smekte inte märkena. Han bara tog bort det som hållit henne, metodiskt, tills hon var fri och ändå för utmattad för att resa sig själv.

Han grep henne under armarna och lyfte. Hon var tung av svett och efterskalv, benen ostadiga, och han ställde henne på knä igen mitt i ringen, där de börjat. Sperma rann från brösten ner över magen. Han tog sin halvstyva kuk, fortfarande våt av henne och av det han just sprutat, och tryckte den mot hennes svullna läppar.

”Rengör mig. Varenda droppe du lämnade på den. Och det som rinner från din haka ska du slicka upp om det träffar canvasen. Du är inte klar förrän min kuk är ren och ditt ansikte fortfarande är en röra.”

Sonia öppnade munnen, fortfarande skakig, fortfarande grön i hela kroppen, och tog honom. Hon sög långsamt, smakade sig själv och hans sperma, och han höll henne i håret så att hon inte fick välja takten.

”Djupare. Du knäböjde för repet. Nu knäböjer du för att avsluta. Svälj det som är kvar på tungan, din använda repslav, och tacka mig för att jag tömt mig över ditt jävla ansikte.”