Rebecca log mot Alastair medan hennes make frös i blomsterkylen

Regnet slog mot butiksrutan i tunga slag, och inne i den lilla blomsteraffären luktade det jord, liljor och den söta doften av rosor som stått för länge i varmt vatten. Klockan var över åtta. Skylten var vänd. Rebecca stod barfota på det svala klinkergolvet, trettiotvå år, med håret uppsatt slarvigt och en mörk kjol som slutade strax ovanför knäna. Blusen hade hon knäppt upp i halsen. Dagen hade lämnat en hinna av svett mellan brösten, och när hon böjde sig för att flytta en hink med pioner kände hon hur trosorna gled mot en fukt som inte hade med arbetet att göra.

Hon hade varit kåt sedan lunch. Inte på Henrik. På tanken att Alastair skulle komma med kvällens leverans, att han skulle stå i dörren med regn i håret och se på henne som om han redan visste var hon var våt. Det var en skamlig, het tanke, och den hade gnagt i henne hela eftermiddagen tills det värkte lågt i magen.

Henrik, trettiofem, hennes make sedan sju år, syntes bara som en skugga genom kylrummets immiga glas. Han hade försvunnit in dit med en lista och en stickad mössa, mallig över att temperaturen måste hållas, och nu hörde hon honom flytta spannar där inne. Blomsterkylen låg på några få grader. Redan i dörrspringan bet luften mot vaderna. Han ropade något om nejlikor, och Rebecca svarade med ett frånvarande ljud som lika gärna kunde ha varit ett ja.

Hon ville inte tänka på honom. Hon ville tänka på hur Alastairs händer såg ut när han lyfte lådor, stora och säkra, med ådror över handryggen. Henrik kysste henne på kinden. Henrik frågade om hon var trött. Henrik knullade henne, när han knullade alls, med en försiktighet som fick henne att ligga vaken efteråt och gnida sig mot sin egen hand medan han snarkade. Alastair hade inte ens rört henne än, och ändå stod hon här och blötte trosorna åt en annan man medan hennes make frös bland snittblommor och trodde att kvällen handlade om inventering.

Lastbilen backade in på gården. Rebecca rättade till blusen, inte för att skyla sig, utan för att tyget skulle sitta tätare över brösten. Bröstvårtorna styvnade mot linnet. Hjärtat slog hårt. När dörrklockan plingade och kall, våt luft slog in, vände hon sig om och log redan, det där leendet hon inte använde mot kunder.

Alastair klev in med den första bunten liljor över axeln. Han var trettioåtta, bredaxlad, med mörkt hår som regnet inte riktigt fått fäste i och en röst som fyllde butiken utan att han höjde den. Grossist. Leverantör. Den sortens man som tittade på en kvinna som om han redan bestämt sig.

”Sent”, sa han och ställde ner liljorna på disken, alldeles intill hennes hand. ”Din man sa att ni behövde dem före morgonen.”

”Henrik sa det.” Hon hörde själv hur torrt det lät, och hur det inte alls matchade hur hon tittade på hans mun. ”Han är i kylrummet.”

”Bra.” Alastair log långsamt. ”Då har jag dig för mig själv en stund.”

Hon borde ha skrattat bort det. Hon gjorde inte det. Hon lutade höften mot disken och lät blicken vandra över hans bröstkorg, ner över skärpet, och stanna där byxorna redan spände en aning. Det var inte första gången han levererat sent. Det var inte första gången hon känt hur fittan drog ihop sig bara av hur han sa hennes namn. Men ikväll, med regnet mot rutan och maken instängd bland rosor som redan börjat kallna i kanterna, kändes lusten inte som en tanke. Den kändes som något kroppen redan hade sagt ja till.

”Ställ dem bakom disken”, sa hon lågt. ”Där kunderna inte ser. Och kom närmare när du gjort det.”

Han ställde liljorna där han ville, torkade händerna mot jeansen och klev runt disken tills han stod så nära att hon kände värmen från honom genom blusen. Han luktade regn, diesel och något rent och manligt som fick henne att tänka på lakan, inte på fakturor.

”Du har tittat på mig så där i månader”, sa han tyst. ”Varje gång jag kommer in. Varje gång din man vänder ryggen till.”

”Jag är gift”, sa Rebecca, och det lät som en upplysning, inte ett nej.

”Jag vet.” Hans hand lyfte, inte för att ta tag, bara för att stryka ett löst kronblad från hennes axel. Fingret dröjde kvar mot huden. ”Säg att jag ska gå, så går jag. Säg något annat, så stannar jag.”

Inne i kylrummet skramlade Henrik med en spann. ”Rebecca? Kan du ta emot nejlika-lådorna sen? Det är svinkallt här inne, jag vill bli klar innan jag stelnar.”

Hon svarade inte honom. Hon tittade på Alastair, på den lugna, självsäkra munnen, och kände hur trosorna redan satt kladdiga mot slidan. Trettiotvå år av att vara duktig. Sju år av att ligga under en man som kysste henne i pannan efteråt. Hon ville ha tyngd. Hon ville ha en kuk som fyllde henne tills hon inte kunde tänka på inventering.

”Stanna”, viskade hon.

Något hårt och belåtet gled över hans ansikte. Han tog inte henne än. Han lät tystnaden ligga, lät henne känna sitt eget beslut, och det var just det som fick henne att bli ännu våtare. Dominansen satt inte i att han ryckte till sig henne. Den satt i att han visste att hon redan hade gett sig.

Han gick ut och hämtade nästa låda utan att skynda, och när han kom tillbaka stod dörren till kylrummet nästan igen. Henrik hade dragit igen den för att hålla kylan, precis som han alltid gjorde, och genom glaset syntes bara en suddig figur i mössa som böjde sig över hinkar. Rebecca stod kvar bakom disken med pulsen i halsen. Alastair ställde lådan på golvet, långsamt, och när han rätade på sig var han redan inne i hennes utrymme igen.

”Du darrar”, sa han.

”Jag är inte kall.”

”Nej.” Hans blick gled ner över hennes bröst, över den styva vårtan som syntes genom tyget, och vidare mot kjolen. ”Du är kåt. Du har stått här och blivit blöt medan din man räknar blommor. Säga emot om jag har fel.”

Hon sa inte emot. Hon tog ett steg närmare, tills hennes lår nuddade hans, och lade handen platt mot hans bröst. Hjärtat under skjortan slog stadigt, inte nervöst. Det gjorde henne yr. Henrik hade alltid ett litet, ursäktande skratt när han ville ha henne. Alastair såg på henne som om hennes lust var något han tänkte använda.

”Rör mig”, sa hon. ”Om du vill ha mig, rör mig nu. Innan jag hinner bli förnuftig.”

Han log inte den här gången. Han tog henne om nacken, bestämt men inte hårt, och kysste henne bakom disken där skyltfönstret inte nådde. Munnen var varm, krävande, och när han öppnade hennes läppar med tungan stönade hon rakt in i kyssen. Det var inte en trevande kyss. Det var en kyss som tog plats, som särade på henne och lät henne smaka honom, regn och het andedräkt, och Rebecca grep tag i hans skjorta med båda händerna som om hon var rädd att han skulle dra sig undan.

Han drog sig inte undan. Han tryckte henne mot diskens kant, lyfte henne en aning så att kjolen gled upp över låren, och kysste henne djupare. Ena handen gled ner över ryggen, fattade om rumpan genom tyget och kramade tills hon pressade sig mot honom. Den tjocka bulan i hans byxor låg mot hennes mage. Hon kände hur stor han redan var, hur han spände, och ett skamlöst ljud slapp ur henne.

”Fan”, viskade hon mot hans mun. ”Jag vill ha dig. Jag har velat ha dig varenda gång du har klivit in här.”

”Säg det igen.”

”Jag vill ha dig.” Hon lät handen sjunka mellan dem, darrande av iver, och lade den över hans kuk genom jeansen. Den var tjock, tung, redan hård, och när hon smekte längs skaftet genom tyget ryckte den mot handflatan. ”Herregud. Du är så tjock. Henrik är… han är inte så här. Jag vill känna den. Jag vill att du knullar mig med den.”

Alastair andades ut genom näsan, ett lågt, belåtet ljud, och lät henne gnida. Han kysste henne igen, hårdare, bet lätt i underläppen och slickade bort stynget innan det hann bli något annat än lust. Rebecca öppnade hans skärp med fumliga fingrar, drog ner blixtlåset och stack handen innanför. Huden var het. Hon slöt fingrarna om honom, så långt de räckte, och kände hur ollonet redan var fuktigt. Hon smekte upp och ner, långsamt, och viskade mot hans hals att hon ville ha den i munnen, i fittan, att hon ville bli fylld tills hon inte mindes sitt eget namn.

”Din lilla hora”, mumlade han, inte elakt, bara säkert, och hon blev våtare av ordet. ”Står här och smeker min kuk medan din man jobbar. Du har väntat på det här.”

”Ja.” Hon tryckte pannan mot hans bröst och drog honom fri ur byxorna. Kuken föll tungt ut i hennes hand, tjockare än hon hade fantiserat, med en åder längs undersidan som pulserade mot tummen. Hon såg ner, andades, och kände ett skratt fastna i halsen av ren, fånig hunger. ”Jag har runkat åt tanken på den. I duschen. Med honom i rummet intill. Jag har kommit med ditt namn i munnen och låtsats att det var en gäspning.”

Alastair tog henne om hakan och tvingade upp blicken, inte för att skrämma, utan för att hon skulle se att han hörde. ”Och nu ska du få den på riktigt. Om du fortfarande vill.”

”Jag vill.” Hon smekte honom hårdare, tummen över det våta ollonet. ”Knulla mig. Här. Nu.”

Då hördes det. Ett dovt, metalliskt slag inifrån kylrummet, och sedan Henriks röst, högre än förut, lite irriterad och redan tunn av kylan.

”Rebecca? Dörren har fastnat. Handtaget glappar, jag får inte upp den. Kan du trycka utifrån? Det är iskallt här inne, jag fryser redan om fingrarna.”

Hon stelnade med handen om Alastairs kuk. En sekund, inte mer. Hon såg framför sig hur lätt det skulle vara att gå dit, att rycka i handtaget, att släppa ut sin make och låtsas att kvällen fortfarande var en leverans. Henrik skulle gnälla om kylan, dricka te, somna. Och hon skulle ligga vaken igen med en tom fitta och en fantasi som aldrig fick bli kropp.

Alastair såg på henne. Han väntade. Han rörde sig inte.

Rebecca svalde. Sedan log hon, ett litet, skamlöst leende som hon inte kände igen i sig själv, och runkade honom långsamt medan hon höjde rösten precis så mycket att den bar.

”Ett ögonblick”, ropade hon, och rösten bröts på slutet för att Alastair just då lät tummen glida in under trosan och stryka över hennes svullna blygdläppar. Hon var genomblöt. Fingret gled utan motstånd, och ett stön slapp ur henne innan hon hann svälja det. ”Jag… aaah… jag kommer strax.”

”Rebecca?” Henrik lät osäker nu. ”Hörde du? Dörren sitter fast. Det är flera grader här inne. Jag fryser.”

Hon tittade Alastair i ögonen. Hans finger cirklade runt hennes klitta, långsamt, frågande, och hon nickade, ivrig, öppen. Hon valde. Hon kände valet i hela kroppen, hett och fult och alldeles hennes.

”Knulla mig”, viskade hon mot hans mun, så tyst att bara han hörde. ”Låt honom frysa. Jag vill ha en riktig karl. Jag vill ha dig. Knulla mig istället.”

Han kysste henne så hårt att hon tappade andan, och när han drog sig tillbaka var blicken mörk av lust och något roat, grymt på det sätt hon just bett om.

”Din man ropar”, sa han lågt. ”Och du står här och dryper ner på mina fingrar. Vänd dig om.”

Hon lydde. Hon vände sig mot disken, lade handflatorna mot det kalla träet och böjde sig fram. Kjolen åkte upp över rumpan när han drog i den. Han krokade tummarna i trosorna och drog ner dem till knäna, långsamt, så att hon kände luften mot den våta fittan. Hon var röd, svullen, öppen. En tråd av fukt hängde mellan hennes läppar och tyget innan den brast.

”Se på dig”, mumlade han och strök två fingrar genom springan, samlade upp väta och smetade ut den över klittan tills hon gnisslade mot disken. ”Redan redo. Redan en hora för mig. Säg att jag får knulla dig.”

”Du får knulla mig.” Rösten darrade. ”Snälla. Stoppa in den. Jag vill känna hur stor du är.”

Han ställde sig tätt bakom henne. Ollonet nuddade öppningen, hett och trubbigt, och hon tryckte sig bakåt utan att skämmas. Alastair höll henne stilla med en hand om höften.

”Långsamt först”, sa han. ”Du är trång. Jag vill att du känner varenda centimeter.”

Han drev in. Inte ett stöt, ett långsamt, obevekligt tryck som öppnade henne och fyllde henne tills hon flämtade mot underarmarna. Han var tjockare än något hon haft i sig. Fittan spände, värkte ljuvt, slöt sig om honom som om den försökte både mota bort och dra in. Halvvägs stannade han, lät henne vänja sig, och Rebecca hörde sig själv tjuta till, ett litet, hjälplöst ljud.

”Mer”, bad hon. ”Ge mig hela.”

Han gav henne hela. Han sjönk in till roten, pung mot hennes våta hud, och höll sig där medan hon skakade. Inifrån kylrummet hördes ett nytt slag mot dörren, svagare, och Henriks röst som ropade hennes namn igen. Rebecca blundade och knöt nävarna mot disken.

”Hör du honom?” Alastairs röst var låg vid hennes öra. Han drog sig nästan helt ut och stötte in igen, hårdare, så att hinkarna på hyllan skallrade. ”Din man fryser där inne och ropar på sin fru. Och hans fru står böjd över disken med en annan mans kuk i fittan. Vad är han, Rebecca?”

”En…” Hon tappade ordet när han stötte igen, djupt, och brösten gungade under blusen. ”Knulla mig. Hårdare.”

Han tog henne om håret, inte så att det gjorde ont på riktigt, bara så att hon måste hålla huvudet uppe, och började knulla henne i stående doggy. Stöten efter stöten, fuktiga, täta ljud som fyllde butiken. Disken gnisslade. En vas med torkade kvistar vickade. Rebecca bet sig i läppen och misslyckades ändå med att vara tyst. Varje gång han bottnade slog ollonet mot något djupt inne i henne som fick synen att vitna i kanterna.

”Säg det”, befallde han, och rösten var het, road, dominant. ”Säg att du är min hora. Säg vad din man är medan han står där inne och fryser.”

”Jag är din hora”, flämtade hon, och skammen gjorde henne bara kåtare. ”Jag är din hora, Alastair. Han är… han är en liten frusen cuckold. Min man är en liten frusen cuckold som inte får upp dörren medan du knullar hans fru.”

”Bra flicka.” Han klappade till henne över rumpan, ett skarpt, hett slag som fick henne att skrika till och knipa om honom. ”Igen.”

”Han är en cuckold”, stönade hon, högre nu, utan att bry sig om ifall rösten bar in genom plåten. ”Han fryser bland blommorna och jag blir knullad av en riktig kuk. Din kuk. Åh, fan, du är så djupt. Knulla mig, förstör mig, jag vill inte att du stannar.”

Alastair skrattade lågt och ökade takten. Han höll henne om höfterna med båda händerna och drog henne bakåt mot varje stöt, så att hon inte kunde annat än ta emot. Fittan klafsade runt honom, obscen och högljudd. Våta strimmor rann längs insidan av låren. Hon kände hur klittan svullnade, hur orgasmen redan samlade sig som ett tryck bakom blygdbenet, och hon gnisslade mot disken för att få friktion, men han lät henne inte komma än. Han saktade precis när hon började darra, drog sig ut tills bara ollonet vilade i öppningen, och lät henne vina av frustration.

”Inte över disken”, sa han. ”Jag vill se ditt ansikte när du rider mig. Ner på golvet.”

Hon nästan föll när han släppte henne. Knäna var svaga. Trosorna hängde runt ena vristen; hon sparkade av dem. Alastair lade sig på rygg på det svala klinkergolvet bakom disken, byxorna nerdragna till låren, kuken resta, blank av henne. Han såg upp på henne med det där lugna, ägande leendet.

”Kom hit. Sätt dig på den. Och du slutar inte förrän jag säger det.”

Rebecca klev över honom. Kjolen var fortfarande uppdragen runt midjan, blusen öppen nu för att hon själv slitit upp knapparna. Brösten hängde fria, tunga, med styva vårtor. Hon tog tag om hans kuk, riktade den, och sjönk ner. Den här gången gick han in lättare, men fortfarande så fyllande att hon var tvungen att stanna halvvägs och andas med öppen mun. Sedan tog hon resten. Hon satte sig till roten och satt där, fylld, darrande, med händerna mot hans bröst.

”Åh”, viskade hon. ”Åh, jag känner dig i magen. Du är för stor. Du är perfekt.”

”Rida.”

Hon red. Först långsamt, höfter som malde, fittan som gled upp och ner längs skaftet med ett vått ljud varje gång hon sjönk. Sedan snabbare, när lusten tog över skammen helt. Hon studsade på honom, brösten gungade, och Alastair såg på dem med mörk blick innan han tog ett i varje hand och nöp vårtorna tills hon skrek. Det gjorde lite ont och det var ljuvligt, och hon bad inte om att han skulle sluta.

Inifrån kylrummet hördes Henrik igen, mer ihärdig nu, rösten hes av kyla.

”Rebecca! Det här är inte roligt. Jag fryser. Handtaget sitter fast, kan du snälla bara komma och dra?”

Hon red hårdare. Varje stöt neråt drev Alastair djupt, och hon lutade sig fram så att klittan gned mot hans blygdben. Det var för mycket och inte nog. Hon ville att Henrik skulle höra. Hon ville att han skulle stå där inne i sin mössa och förstå, för sent, vad hans fru valde.

Alastair klatschade till hennes rumpa igen, hårdare, och greppet om höften tvingade henne att hålla tempot. ”Hör du den lilla frusna cuckolden? Han ber sin fru om hjälp. Säg högt vad du gör istället. Säg att du älskar det.”

”Jag älskar det”, skrek hon, och rösten sprack. ”Jag älskar att bli knullad av en riktig man. Jag älskar din kuk, Alastair, jag älskar att rida dig medan han fryser. Han har aldrig fyllt mig så här. Han har aldrig fått mig att skrika.”

”Hur mycket bättre?” Han klappade till andra skinkan, hett och bestämt, och höll kvar handen där rodnaden blommade. ”Säg det. Jag vill höra dig välja.”

”Du är bättre”, flämtade hon, och tårarna i ögonvrårna var inte sorg, de var ansträngning och njutning. ”Du är så mycket bättre än min make. Din kuk är bättre, dina händer är bättre, du knullar mig som om jag är din och inte hans. Jag vill ha dig. Jag väljer dig. Knulla mig, slå mig, fyll mig, jag är din hora ikväll.”

”Ikväll?” Han log, farligt mjukt, och stötte upp underifrån så att hon tappade rytmen och bara satt och togs. ”Säg det ordentligt.”

”Du är bättre än honom”, upprepade hon, lydigt, ivrigt, med fittan som knöt sig om varje stöt. ”Mycket bättre. Han är en liten frusen cuckold och du är mannen som knullar hans fru på golvet i hans egen butik. Jag älskar att bli knullad av en riktig man. Jag älskar det, jag älskar det, sluta inte.”

Alastair satte sig upp utan att glida ur henne, så att hon hamnade i hans knä, ansikte mot ansikte, och tog henne om rumpan med båda händerna. Han lyfte henne och drog ner henne, hårdare än hon själv orkat, och Rebecca slog armarna om hans nacke och red med, munnen öppen mot hans kind. Deras kroppar klafsade. Svett droppade från hennes bröst ner på hans skjorta. Hon kände orgasmen komma som en vägg, oundviklig, och hon bad honom att inte sakta ner den här gången.

”Jag kommer”, snyftade hon. ”Alastair, jag kommer, håll i mig, knulla mig genom det.”

”Kom då”, sa han mot hennes mun. ”Kom på min kuk medan din man fryser. Och du får min sperma. Djupt. Jag pumpar den i dig. Nickar du?”

”Ja.” Hon nickade vilt, samtycket hett och tydligt. ”Ja, kom i mig. Fyll mig. Jag vill känna det.”

Han stönade, ett rått ljud hon inte hört från honom förut, och tempot blev kortare, hårdare, nästan desperat. Rebecca kastade huvudet bakåt. Orgasmen tog henne som en kramp, våldsam, lång, en rad sammandragningar som mjölkade honom och fick henne att skrika rakt ut i butiken, utan namn först och sedan med hans. Fittan pulserade, kladdig och trång, och benen skakade så att hon inte hade kunnat stå om han inte hållit henne.

Alastair följde efter mitt i hennes toppar. Han drog henne ner till roten och höll henne där, och hon kände hur kuken ryckte, hur han pumpade, tjocka, heta stötar av sperma djupt inne i henne. Han stönade hennes namn mot halsen, en gång, två, och fortsatte att stöta små, hjälplösa rörelser medan han tömde sig. Värmen spred sig i henne, obscent riklig, och när han äntligen stillnade kände hon hur det redan började sippra ut runt skaftet och rinna ner över hans pung, ner på det kalla golvet.

Hon hängde mot honom, darrande, andfådd, med efterskalv som fick henne att knipa och pressa ut ännu en rännil. Han strök henne över ryggen, långsamt nu, och kysste henne i tinningen, vid käken, och sedan på munnen. Rebecca kysste tillbaka. Inte hastigt. Hon öppnade läpparna och lät tungan möta hans, mjukt och grundligt, medan hans sperma låg varm i henne och hennes egen orgasm fortfarande dallrade i låren. Hon smakade salt och regn och sig själv på hans mun, och hon ville inte att kyssen skulle ta slut.

Någonstans bakom plåten hördes ett svagt, ihärdigt knackande, och en röst som frös och ropade hennes namn som om det fortfarande betydde något.

Hon kysste Alastair en sista gång, långsamt och med öppen mun, och lät maken stå kvar i kylan.