Beatrices massage som väckte längtan hos Grant

Grant satt kvar i bilen utanför kontoret med motorn avstängd och telefonen i handen. Fyrtio två år, delägare i ett konsultbolag som gick bättre än någonsin, och ändå kändes kavajen för trång över bröstet. Beatrice hade messat för tjugo minuter sedan. Jag är inne. Han är precis så stor som vi pratat om. Jag ringer när det blir på riktigt.

De hade hållit på med det här i över ett år. Inte som ett skämt vid köksbordet, utan som något de båda ville ha och som de vänt sig mot varandra om nätterna, med hans mun mot hennes öra och hennes hand om hans kuk, medan de viskade fram scenarier. Hon skulle få. Han skulle veta. Ingenting i smyg, ingenting som den andre inte valt. Beatrice var trettioåtta, arkitekt, med den där lugna rösten som folk tog för återhållsamhet tills de hörde hur hon lät när hon slutade hålla igen. Grant hade själv uppmuntrat henne att svara när massören skrev. De hade träffats tre gånger bara för att prata, fika, känna av. Rafael, tjugo nio, före detta elitgymnast som nu drev en liten studio i en tegelbyggnad vid kanalen, med axlar som fyllde dörröppningen och händer som såg ut att kunna hålla henne stilla utan ansträngning.

Flirten hade varit öppen. Beatrice hade berättat allt för Grant samma kväll varje gång. Hur Rafael tittat på hennes mun när hon drack. Hur han sagt att han inte tog emot gifta kvinnor om maken inte visste, och hur hon skrattat och sagt att maken inte bara visste, han ville. Den fjärde gången hade de bokat. Sensuell massage, nittio minuter, dörren låst, telefonen på. Grant hade kysst henne i hallen innan hon gick, långsamt, med handen mot hennes nacke.

"Om du ångrar dig när du ligger där så reser du dig," hade han sagt. "Ingen prestige. Bara om du vill."

"Jag vill," hade hon svarat, och rösten hade redan varit lite hes. "Jag har velat i veckor. Du med."

Han hade nickat. Det var sant. Han ville höra henne. Han ville att någon annan skulle ta det han gett henne lov att ge. Nu satt han och väntade, och handflatorna var fuktiga mot ratten.

Studion luktade ceder och varm olja. Beatrice låg på magen på britsen med ansiktet i hålet, lakanet över höfterna, och hörde Rafael röra sig bakom henne. Han hade mött henne i dörren i svarta byxor och bar överkropp, muskler som rörde sig under huden när han hällde olja i handflatorna. Han hade frågat en gång till, lågt, innan hon la sig.

"Din man vet att du är här."

"Han vet," hade hon sagt. "Han väntar på att jag ska ringa. Och jag vill att du rör mig. På riktigt. Inte bara rygg."

Hans händer hade varit stadiga från första stryket. Långa drag längs ryggraden, tummar som arbetade sig in under skulderbladen, handflator som gled ner över höfterna och stannade precis där lakanet började. Beatrice andades långsammare än hon kände. Varje gång han närmade sig svanken drog hon in luft genom näsan och släppte ut den genom munnen, och ljudet blev tätare. Han sköt lakanet ner. Oljan var varm mot skinkorna. Hans tummar gled isär dem bara en aning, inte inne, bara nog för att hon skulle känna luften och hans blick.

"Du är redan våt," sa han. Rösten var lugn. Inte fråga, inte skryt.

"Ja." Hon vände ansiktet åt sidan. "Fortsätt."

Han arbetade ner längs låren, upp igen, och den här gången lät han fingrarna glida in mellan benen utifrån, längs de yttre blygdläpparna, långsamt, som om han fortfarande masserade. Beatrice stönade rakt ut i britsen. Höfterna lyfte sig mot hans hand av sig själva. Han gjorde det igen, djupare, och hittade klitoris med oljigt pekfinger, cirklade utan att trycka för hårt. Hon grep tag i kanten på britsen.

"Min man," viskade hon, och rösten bröts, "vill att jag ska njuta fullt ut. Han sa det. Han vill höra mig."

Rafael stannade handen men tog inte bort den. "Vill du ha mig? Inte bara det här. Mig. Inuti."

Hon vände sig på rygg. Lakanet föll. Brösten var tunga, bröstvårtorna styva i den svala luften, magen mjuk, låren redan isär. Hon såg på honom. Ståndet pressade mot byxorna, tjockt, omöjligt att missta. Hon sträckte ner handen, grep hans handled och drog den mellan sina ben, pressade hans fingrar mot den våta öppningen tills två av dem gled in och hon flämtade.

"Ja," sa hon. "Jag vill. Ta mig. Nu."

Han kysste henne först, hårt, med oljesmak och het andedräkt, medan han drog av sig byxorna med ena handen. Kuken var stor på det sätt de hade pratat om hemma vid köksbordet och som Grant hade blivit hård av att föreställa sig: tjock, tung, med en ådra längs undersidan och ett huvud som såg ut att behöva arbete för att ta sig in. Beatrice särade benen bredare, hälarna mot britsens kant, och han ställde sig mellan dem. Han gnuggade huvudet mot henne, upp över klitoris, ner igen, tills hon svor och drog honom närmare med hälarna mot hans korsrygg.

"Säg det igen," sa han.

"Jag vill ha din kuk i mig. Min man vill att du knullar mig. Stick in den."

Han pressade in. Långsamt först, för hon var trång trots hur våt hon var, och hon kände hur hon öppnades, centimeter för centimeter, en fyllnad som gränsade till för mycket och sedan blev precis det hon bett om. Hon stönade högt, utan att dämpa sig. Han bottnade, höll stilla, och hon kände honom pulsera där inne. Sedan började han röra sig. Djupa, jämna stötar i missionär, händerna om hennes höfter, blicken i hennes. Varje gång han drog sig nästan hela vägen ut och körde in igen slog det emot något långt inne som fick henne att kippa. Oljan och hennes egna safter lät vått mellan dem. Hon tog tag i hans axlar, naglarna i muskeln, och mötte honom.

"Hårdare," sa hon. "Jag klarar det. Jag vill känna det i morgon."

Han gjorde som hon bad. Tempot ökade. Britsen knakade. Beatrice släppte huvudet bakåt och lät ljuden komma, råa, korta, varje gång han träffade rätt. Han böjde sig ner och tog en bröstvårta i munnen, sög, bet försiktigt, och fortsatte stöta. Hon kom första gången så, med benen låsta runt honom och hans namn i halsen, inte Grants, och skammen och njutningen slog ihop så hårt att hon skakade.

Han lät henne inte vila. Han drog sig ur, vände henne med stadiga händer, drog upp henne på knä och armbågar. Beatrice sträckte sig efter telefonen på hyllan bredvid britsen. Händerna darrade. Hon hittade Grants nummer och satte på högtalare innan Rafael gled in igen bakifrån, djupare i den vinkeln, och hon skrek till.

"Grant," flämtade hon. "Du är med. Han är i mig. Bakifrån. Herregud, han är stor. Jag känner varje jävla centimeter. Han fyller mig helt. Det är tjockare än din, älskling, det gör nästan ont och jag vill inte att han slutar."

På andra sidan hörde hon Grants andetag, tunga, och ett lågt ljud som kunde vara ett stön. "Berätta," sa han. Rösten var sträv. "Sluta inte prata."

Rafael grep hennes höfter och tog henne hårt. Smisket av hud mot hud fyllde rummet. Beatrice försökte hålla telefonen stadig mot britsen.

"Han håller mig stilla och kör in. Djupt. Jag är så våt att det rinner ner på låren. Han träffar något där inne som får mig att vilja böna. Jag kommer igen om han fortsätter så här. Grant, jag kommer på hans kuk medan du lyssnar."

Och hon gjorde det. Orgasmen drog ihop henne runt Rafael så hårt att han svor och saktade en sekund, sedan ökade igen, red ut hennes skakningar. Grant andades hennes namn i luren. Beatrice skrattade till, hest, utmattad och fortfarande hungrig.

Hon vände sig, knuffade Rafael bakåt så han satte sig på britsens kant, och klättrade upp i hans knä. Cowgirl. Hon sjönk ner på honom själv den här gången, långsamt, och såg honom i ögonen medan hon tog hela längden. Telefonen låg bredvid hans lår, högtalaren på. Hon började rida. Inte försiktigt. Höfter som arbetade, bröst som gungade, en hand i hans nacke och den andra mellan sina egna ben där hon gnuggade klitoris i takt. Rafael stönade nu, kontrollen tunnare, händerna om hennes midja men hon satte tempot.

"Hör du?" sa hon in mot telefonen, rösten bruten av stötarna. "Jag rider honom. Jag studsar på den. Den är så djupt att jag ser stjärnor. Jag är din fru och jag knullar en annan mans kuk och det är det bästa jag känt på år."

"Jag hör," sa Grant. "Kom igen. Låt mig höra dig komma."

Hon red vildare. Svetten rann mellan brösten. Rafael mötte henne underifrån, stötar som lyfte henne, och när hon kom den tredje gången skrek hon, högt, utan att bry sig om väggarna, ett långt ljud som sprack i slutet. Rafael höll henne nere på sig, begravd, och följde efter med ett dovt ljud mot hennes hals. Hon kände honom pulsera, hetta, stråle efter stråle djupt inne, och hon malde höfterna mot honom tills han var tömd och hon darrade av efterskalv. Sperma och hennes egna safter pressades ut runt hans kuk och rann ner över hans pung när hon långsamt lyfte sig av.

De låg en stund. Rafael på rygg, Beatrice på sidan med låret över hans, andfådd, huden kladdig av olja och svett och sperma som fortfarande droppade ur henne ner på lakanet. Telefonen hade lagt på sig själv någonstans i slutet. Hon sträckte sig efter den med en hand som knappt lydde och ringde igen.

"Grant," sa hon när han svarade. Rösten var mjuk nu, belåten, lite sluddrig av utmattning. "Han kom i mig. Djupt. Det rinner ur mig nu. Det kändes fantastiskt. Bättre än vi fantiserat. Jag är öm och full och jag vill att du kommer hem. Nu. Jag vill att du slickar upp allt han lämnade."

"Jag är redan på väg," sa han. "Tjugo minuter. Rör dig inte. Låt det vara kvar."

Rafael kysste henne i tinningen, reste sig, hämtade en handduk men hon skakade på huvudet. Hon ville att Grant skulle se det. De klädde på sig långsamt. Rafael följde henne till dörren, stor och lugn igen, och sa att hon kunde boka när hon ville. Hon nickade. I bilen hem satt hon på en handduk och kände det sippra, lårklibbrigt, och tanken på Grants mun gjorde henne våt på nytt trots att hon var mör.

Han var hemma före henne. Hon hann knappt in genom dörren förrän han hade henne mot väggen, inte hårdhänt, bara hungrig, och kysste henne som om han ville smaka var Rafael varit. De kom inte längre än till soffan. Beatrice la sig på rygg, kjol upp, trosor av, benen brett isär, och Grant sjönk ner på knä mellan dem. Synen fick honom att stöna. Hon var röd, svullen, öppen, och vit sperma låg i fåran och rann långsamt ut när hon spände magen. Han slickade. Brett, från perineum och upp, samlade Rafael i munnen, svalde, och gick tillbaka efter mer. Beatrice grep hans hår och gnuggade sig mot hans tunga, och när han sugde klitoris och körde två fingrar in i det hala kom hon igen, tystare den här gången, med hans namn.

"Nästa gång," viskade hon efteråt, med handen i hans hår, "vill jag att du är i rummet. Eller att han tar mig två gånger. Vi kan. Vi har ju börjat nu."

Grant lyfte ansiktet. Munnen glänste. Han skulle ha sagt ja. Det var det de hade kommit överens om, det de längtat efter, och det hade varit precis så hett som han bett om att få höra. Men något i bröstet hade redan vänt. Han såg på henne, på den belåtna munnen, på låren som fortfarande bar spår av en annan man, och kände inte den varma, smutsiga glädjen han väntat sig. Han kände ett hål. Som om han hade lyssnat på sin fru bli knullad av någon som fyllde henne bättre, och som om den meningen nu satt kvar i rummet och inte gick att slicka bort.

Beatrice såg det. Leendet dog inte helt, men det stannade. Hon drog ner kjolen en aning, plötsligt medveten om lukten, om hur tyst lägenheten var.

"Grant?"

Han satte sig på hälarna. Handen vilade på hennes knä men greppet var löst. "Det var det vi ville," sa han. Det lät som en fråga han redan visste svaret på, och svaret räckte inte. Utanför fönstret gick någon förbi med en hund. Ingen av dem sa nästa gång igen. Sperma hade torkat på hans haka. Hon såg på den och kände, för första gången sedan hon lagt sig på britsen, att hon inte var säker på om hon ville att han skulle smaka det en gång till.