Hennes förbjudna önskan väcks i huset de vaktar

Klockan hade passerat två när Petra stängde av ficklampan och lät mörkret i hallen sjunka tillbaka. Hon var tjugoåtta, anställd som nattvakt åt firman som hade hand om de tomma villorna i området, och hon kände huset bättre än sitt eget kök vid det här laget. Parkett som knarrade på samma ställen varje natt. En doft av damm och citronolja. Inget att vakta utom tystnaden, och ändå gick hon ronderna som om någon kunde höra henne andas.

Marlene satt kvar i köket med termoslocket mellan fingrarna. Tjugofyra, hemvårdare på dagarna, inkallad för att dela nattskiftet medan ordinarie kollega låg sjuk. Hon hade hängt av sig jackan över stolryggen, och under den tunna svarta tröjan syntes hur brösten rörde sig varje gång hon lutade sig fram för att se på Petra. Inte diskret. Inte av misstag.

— Du går som om huset ska bita dig, sa Marlene. Rösten var låg, nästan road. — Det är tomt. Bara vi.

Petra ställde lampan på bänken och kände hur pulsen slog i halsen. Hon hade hållit det här inne i åratal. Inte för att hon skämdes i teorin, utan för att längtan efter kvinnor aldrig fått någonstans att landa. Inga försök. Inga händer. Bara nätter då hon legat vaken och tryckt låren ihop kring en fantasi hon inte vågade ge namn. Nu satt den fantasin mittemot henne och log som om hon redan visste.

— Jag gör mitt jobb, sa Petra. Det lät tunnare än hon ville.

— Gör du? Marlene reste sig. Hon var kortare, mjukare i höfterna, med mörkt hår uppsatt slarvigt så att en slinga föll mot kinden. — Du har tittat på min mun i tjugo minuter. Jag räknade.

Petra svarade inte. Det behövdes inte. Marlene gick närmare, stannade en armlängd bort, och doften av henne — tvål, varm hud, lite kaffe — fyllde utrymmet mellan dem. Utanför fönstret rörde sig bara trädtopparna. Ingen bil. Ingen radio. Bara huset och det som växte i det.

De gick en rond tillsammans för att Petra skulle ha något att göra med händerna. Marlene höll sig tätt intill, axeln som snuddade Petras när de passerade den breda trappan. I vardagsrummet låg den stora soffan som en mörk ö under takfönstret. Marlene stannade vid fönsterbrädan, låtsades kolla haspen, och böjde sig fram med ryggen svankad. Tröjan gled. Behåns kant syntes, och under den den mjuka tyngden av brösten, den djupa klyftan som skuggades när hon andades.

Petra stod stilla. Munnen blev torr. Hon såg. Hon kunde inte låta bli, och Marlene visste det, för hon vred huvudet och mötte blicken utan att räta på sig.

— Jag har velat det här sen första natten, viskade Marlene. — Velat känna dina händer på mig. Över brösten. Mellan benen. Jag har legat hemma och rört mig och tänkt på hur du skulle låta om du slutade hålla igen.

Orden träffade rakt i underlivet. Petra kände hur hon blev våt, snabbt och skamligt tydligt, trosorna som klibbade mot huden. Hon tog ett steg. Sedan ett till. Hennes röst sprack när hon äntligen släppte det.

— Jag vill detsamma. Jag har velat kvinnor så länge att det värker, och nu är det du. Jag vill ha dig. Nu.

Marlene rätade på sig och Petra var redan där. Deras munnar möttes hårt, inte prövande, inte försiktigt. Marlene öppnade sig genast, tungan het och krävande, och Petra grep tag i hennes höfter och drog henne intill så att brösten pressades samman genom tyget. Ett ljud slapp ur Marlene, lågt och hungrigt. Petra bet lätt i underläppen, slickade över bettet, och Marlene svarade med att trycka låret mellan Petras ben och gnida uppåt tills Petra flämtade rakt in i kyssen.

De kysstes som om de hade bråttom att ta igen allt de inte gjort. Tänder mot läppar. Händer som inte bad om lov längre, för lovet var redan givet i varje ljud de gav varandra. Petra kände Marlenes hand i nacken, naglarna som drog, och hon tryckte henne bakåt genom dörröppningen mot vardagsrummet utan att släppa munnen.

— Soffan, andades Marlene mellan kyssarna. — Jag vill ha dig där. Jag vill smaka dig.

— Ja, sa Petra. — Ja. Ta av mig.

De slet i kläderna redan i rörelsen. Petras skjorta knäpptes upp med fumliga fingrar och föll. Marlene drog sin tröja över huvudet och behån följde, och så stod brösten bara, tunga, med mörka vårtor som redan var hårda. Petra kunde inte vänta. Hon böjde sig och tog en i munnen, sög hårt, lät tungan cirkla runt toppen tills Marlene stönade och höll henne kvar med båda händerna. Den andra bröstvårtan nöp Petra mellan fingrarna, rullade den, och Marlene sköt höfterna fram som om hon redan blev knullad.

Byxorna åkte ner. Trosor. Skor sparkades undan mot mattan. Naken hud mot naken hud, och kylan i rummet gjorde bara hettan mellan dem skarpare. Petra kände Marlenes fitta mot sitt lår, redan hal och öppen, och lukten av henne steg, salt och söt, och gjorde Petra yr.

Marlene tryckte ner henne på den breda soffan. Dynorna gav efter. Petra låg på rygg med benen isär, andfådd, och såg upp på den yngre kvinnan som sjönk ner på knä mellan dem. Marlenes blick var mörk av hunger.

— Så jävla vacker, mumlade hon, och så sänkte hon munnen.

Första slicket var långsamt, från öppningen och upp över klitoris, platt tunga, och Petra ryckte till så att soffan knarrade. Marlene gjorde det igen. Och igen. Sedan slutade hon vara försiktig. Hon slickade hårt, bredde Petra med tungan, sög in de svullna blygdläpparna och släppte dem med ett vått ljud. Petra grep tag i Marlenes hår och höll henne där, inte för att styra bort henne utan för att hon behövde något att klamra sig fast vid medan njutningen sköljde upp genom magen.

— Mer, flämtade hon. — Sluta inte. Fan, Marlene, din mun—

Marlene stönade mot henne, vibrationen rakt in i klitoris, och sköt in två fingrar på en gång. Petra var så våt att de gled in utan motstånd, djupt, och Marlene krökte dem genast, sökte den svampiga punkten därinne och fann den. Hon fingerade hårt, rytmiskt, medan munnen arbetade över klitoris — sug, slick, ett lätt nafs som fick Petra att skrika till. Ljudet ekade i det tomma huset. Petra brydde sig inte. Hon red mot Marlenes ansikte, hälarna i dynan, låren darrande kring de varma kinderna.

— Du smakar så gott, sa Marlene hest, fingrarna fortfarande djupt inne, tummen som gned klitoris när hon lyfte huvudet en sekund. — Jag kan känna hur du drar ihop dig. Du vill komma i min mun.

— Ja. Gör det. Få mig att—

Marlene sänkte sig igen och gav henne inget utrymme. Tre fingrar nu, stretchande, och tungan som piskade klitoris i snabba, precisa drag. Petra kände hur det byggdes, hur musklerna i magen spändes, hur allt drogs mot den punkten där Marlenes mun och hand möttes. Hon kom med ett hest skrik, höfterna som lyfte från soffan, fitta som klämde kring fingrarna i våta, hårda sammandragningar. Marlene slickade henne genom det, drack varje skälvning, tills Petra sjönk tillbaka och flämtade med armen över ögonen.

Men det räckte inte. Hungern hade bara öppnat sig.

Petra satte sig upp, tog Marlene i axlarna och kysste henne, smakade sig själv på tungan, salt och rått. Sedan bytte hon plats. Hon pressade Marlene bakåt på soffan, kröp upp över henne, och satte sig över hennes ansikte med knäna i dynorna.

— Licka mig igen, sa hon, rösten låg och befallande. — Jag är inte klar. Jag vill rida din tunga tills jag kommer en gång till.

Marlene grep henne om stjärten och drog ner henne. Tungan gled in, sedan upp, och Petra började röra sig. Långsamt först, malande, så att klitoris gned mot Marlenes mun och näsa, sedan hårdare när hettan kom tillbaka snabbare än hon trott var möjligt. Hon såg ner. Marlenes ögon var öppna, blanka, händerna som grävde in i Petras skinkor och särade dem. Petra red henne utan att hålla igen, brösten som gungade, en hand i sitt eget hår, den andra stödd mot soffryggen.

— Just så, stönade hon. — Din jävla tunga. Du är så duktig. Sluta inte, jag är nära, jag—

Det andra klimaxet kom våldsamt. Petra tryckte sig ner, gned sig mot Marlenes mun i korta, desperata ryck, och kom med ett skrik som bröts mitt i. Våt hetta sköljde över Marlenes läppar och haka. Petra darrade, låste låren, och red ut varje efterskälvning tills hon nästan föll framåt.

Hon gled av, andfådd, och såg på Marlene som låg där med munnen glänsande och bröstet hävande. Marlenes egna lår var pressade ihop, höfterna som rörde sig mot ingenting, desperat efter att bli rörd.

— Vänd dig, sa Petra. — På knä. Jag vill se din stjärt när jag knullar dig.

Marlene lydde genast, vände sig, lade överkroppen mot soffans armstöd och sträckte ut stjärten. Hon var öppen, rosa och blank, fitta som droppade ner på dynan. Petra ställde sig bakom henne, en hand i höften, och sköt in två fingrar utan förvarning. Marlene skrek till av njutning, inte av smärta, och tryckte sig bakåt för att ta dem djupare.

— Mer, bad hon. — Hårdare. Snälla, Petra, knulla mig ordentligt.

Petra gav henne tre fingrar och ett tempo som var rått och jämnt. Varje stöt lät vått i rummet. Hon böjde sig över Marlenes rygg, bet henne lätt i axeln, och lät den fria handen landa på stjärten med ett skarpt smack. Huden rodnade genast. Marlene ryckte till och stönade högre.

— Du gillar det, sa Petra mot hennes öra. — Min lilla hora. Du böjde dig fram hela natten för att jag skulle se dina bröst och bli galen. Nu får du vad du bad om.

— Ja, skrek Marlene. — Jag är din hora. Smacka mig igen. Knulla mig, få mig att komma, jag är så nära—

Petra smackade henne igen, hårdare, och fingerade djupare, tummen som gned klitoris underifrån i samma takt. Marlenes armar skakade. Hon tryckte ansiktet mot armstödet och skrek rakt ut när hon kom, fitta som klämde och pulserade kring Petras fingrar, en skälvning som gick genom hela kroppen och fick henne att sjunka ihop medan Petra fortsatte tills de sista ryckningarna ebbade ut.

De föll omkull på soffan, svettiga, flämtande, benen intrasslade. Huden klibbade. Petras hjärta slog så hårt att hon kände det i tinningarna. Marlene låg med kinden mot hennes bröst, andedräkten varm och ojämn, och efter en stund lyfte hon huvudet och kysste det närmaste bröstet, långsamt, nästan ömt nu när det råa hade lagt sig. Läpparna slöt sig kring vårtan, inte för att tända igen på en gång utan för att hon ville ha kvar smaken av hud.

— Det här är bara början, viskade hon mot den fuktiga huden. — Alla nätter vi har kvar i det här huset. Jag tänker ha dig på köksbordet. I duschen. På golvet om soffan inte räcker. Jag vill att du ska använda mig tills jag inte kan gå rakt.

Petra strök henne över ryggen, fortfarande darrig, och kände hur leendet kom av sig självt. De låg så en stund, tills kylan började bita i svetten och verkligheten — ronder, klockan, jobbet — knackade på igen. De klädde på sig långsamt. Trosor som var för våta. Skjorta som knäpptes fel en gång. Marlene drog tröjan över huvudet och såg på Petra med samma hungriga leende som tidigare, bara mjukare i kanterna nu.

De stod i hallen igen, redo att låtsas att huset fortfarande bara var ett jobb. Marlene rättade till Petras krage, lät fingrarna dröja vid halsen, och lutade sig nära.

— Säg det, viskade Petra. — Vad du vill imorgon natt.

Marlene log mot hennes mun, andedräkten fortfarande varm.

— Vill du att jag ska komma utan trosor, så att du kan ta mig redan i hallen innan första ronden är klar?